Nedskjutning av tyskt transportplan vid Uddevalla 1940

– Text av Bengt Hermansson –

Ett okänt tyskt spaningsplan kom lördagen den 14 april inflygande över Strömstad. Järnvägsstationen var vid tillfället översållat med militärer , utrustning och även civila. Planet kom, på låg höjd, över Furuholmen med kurs mot hamnen och järnvägsstationen. Den allmänna åsikten var att nu är det allvar ! Folk försökte ta skydd i källare och portgångar. Planet fortsatte dock sin färd mot Korpeberget och försvann. Knappt hade militären hunnit återgå till sina sysslor innan planet åter visade sig på samma kurs. Från svensk sida skedde ingen skottlossning och flygplanet gjorde ytterligare två repor över området innan det försvann över havet.
Den vanliga svenska militären hade vid tidpunkten ytterst knapphändiga instruktioner för sådana här tillfällen.

Senare samma dag hördes åter flygplansbuller. Denna gång vid mobiliseringslägret vid Byfjorden, Uddevalla. Vid 12:30 tiden visade sig ett stort tremotorigt tyskt transportplan av typen Junkers Ju 52/3m. Flygplanet besköts med varningsskott från två 40mm luftvärnskanoner placerad på Musikberget vid I17.

Efter beskjutningen vände planet och flög tillbaka samma väg som det kommit.
Nya varningsskott ljöd och planet vände ännu en gång. Vid nästa överflygning sköts verkanseld från batteriet. De fyra första skotten låg lite framför planet, skott 5,8 och 11 träffade planet i flygkropp och höger vinge varvid planet fattade eld.
Skrotbitar regnade ner över kaserngården och marketenteriet.
Med en tjock svart rökslöja efter sig flög planet under höjdförlust ner mot Samneröd.

Från kulspruteställningarna på berget kunde man iaktta hur planet brinnande slog ner. Hela planets främre del blev till ett eldhav och besättningsmäns skrik hördes. Den bakre delen av flygkroppen hade brutits av och var synbarligen intakt.
Delen undersöktes av militär personal och en kulspruta av typ Rheinmetal- Borsig
Mg 15 hittades vid dess infästning i bakkroppens övre del. Blod hittades på golvet under kulsprutan och det antogs att skytten träffats av den svenska elden och tagit sig fram till cockpit. Kulsprutan utgjorde sedermera en del av luftvärnet på I17.

Tre lik, varav två förkolnade, hittades i planets främre del och tillhörde Unteroffizier Ernst Lück, Unteroffizier Heinz Priehäusser och Unteroffizier Reinhold Buchhorn.
Flygplanet, en Junkers Ju 52/3m g4e med werknr 7129, tillhörde vid tillfället Kampfgruppe zur besondere vervendung 104 ( KGzbv 104).
De tyska flygarna begravdes på Sigelhults kyrkogård men flyttades 1966 till Kviberg, Göteborg. Resterna av flygplanet skickades tillbaka till Tyskland per järnväg den 14 november 1940.

Hur det kom sig att planet hamnade över Uddevalla kan vi bara spekulera om.
En trolig teori är helt enkelt felnavigering vilket var vanligt på den här tiden. Planet var troligtvis på väg från Nordtyskland alternativt Danmark med destination Fornebu i Norge.

Händelsen var politiskt ytterst känslig vid tiden och TT (Tidningarnas Telegrambyrå) meddelade: ”Ett tyskt flygplan har störtat vid Uddevalla efter att ha flugit in i en bergvägg”. Detta var den officiella versionen som gavs och skickades även som förklaring från svenska UD till den svenska beskickningen i Berlin.
Hundratals personer hade dock med egna ögon sett hur planet skjutits ner av svenskt luftvärn.
Strax efter denna ytterst dramatiska händelse ljöd flyglarmet åter, denna gång utan att något hände. När larmet, efter en halvtimme, för tredje gången ljöd var alla nerver på helspänn, övertygade att kriget hade kommit. Ett plan kom återigen flygande mot kaserngården. Det svenska luftvärnet stod pall för påfrestningarna och man höll inne med eldgivningen. Planet visade sig vara en svensk B4 Hawker Hart!

Foto via Bo Widfeldt

Intervjuer med ögonvittnen

– Text av Terje Fredh –

– När jag kom till platsen såg jag tre personer springa från en gård i närheten mot det tyska planet. Min tanke var att tyskarna skulle tända eld på planet. Det berättar Per Halvardsson, under kriget landsfiskal i Grebbestad. Han sprang snabbt mot planet och hann före tyskarna. Halvardsson drog sin revolver, som han riktade mot tyskarna och ropade på tyska: ”Upp med händerna”. Tyskarna lydde och fick följa med till arresten i Grebbestad.

– Jag förutsatte att tyskarna och planet var beväpnade säger Halvardsson. Senare fick jag reda på att planet endast var avsett för transport, och att det saknade vapen.

Planet hade varit i Norge och var på hemväg, när det av, till en början, okänd anledning landade på en åker en bit från Nils Karlssons gård Siverbo, Lur.

– Vi hörde motorljud. När vi tittade ut stod ett tyskt plan alldeles intill Vassbytjärnen. Det minns Ella Mattsson, Uddevalla, då 16 år.

En ortsbo, Sivert Berntsson, kunde lite tyska och gick fram och ställde några frågor. Tyska med Lurdialekt blev dock för svårt för tyskarna.
När det sen blev känt att ett främmande flygplan landat kom nyfikna från när och fjärran för att se flygplanet.
Efter en stund fick Halvardsson rapport om händelsen och åkte dit med två fjärdingsmän.
Till en början fanns det inget annat än planet på åkern. Enligt en tidning skulle några av tyskarna ha grävt ner dokument vid Karlssons hus, men detta har Halvardsson inget minne av. Han ser, strax efter att han kommit till platsen, tyskarna som springer från gården mot planet.
Flygarna berättade att de drabbats av snötjocka, och att de tvingats gå ner i Sverige.
De väckte stor uppmärksamhet i Grebbestad, när Halvardsson och hans fjärdingsmän gick in till arresten med uniformerade tyska flygare.

Blåsa iväg.

På natten blåste det kuling i norra Bohuslän. Nu fanns det risk att planet skulle blåsa iväg ansåg Halvardsson. Själv var han inte kompetent att säkra planet i marken.

Ur arresten hämtades tyskarna, som tillsammans med fjärdingsman Nilsson med vajer och tross kopplade planet i marken och i några träd.

Nu inträffade hädelsen då fjärdingsmannen bröt benet. Nilsson stod på en vinge, när en vind kastade honom i marken. Resultatet blev ett brutet ben.
– Tyskarna var snabba i uppfattningen minns Halvardsson. De stack in i planet och hämtade en stor förbandslåda, varefter de spjälkade benet efter alla konstens regler.
– Därefter kunde tyskarna, Halvardsson och Nilsson återvända till Grebbestad.

Efter några dagar fördes tyskarna till ett interneringsläger i Sydsverige. Senare kom folk från Aerotransport och tog hand om planet, som efter reparation vid fältet i Svarteborg fördes till flygflottiljen i Västerås.
En tid senare fick Halvardsson brev från en av tyskarna som efterlyste en kamera, som han glömt kvar i planet. Tysken fick sin kamera och tackade också för den korrekta behandling de fått vid den ofrivilliga nödlandningen i Lur.

Källa: ”Flyg och flyktingar 1939-1945” av Terje Fredh