1944-10-30
Boeing B-17F Flying Fortress "Mugwump" - Serial # 42-30066
USAAF 388 BG, 560 BS, Fersfield, Stn 140
Det förarlösa planet
- Text av Sven Persson -
42-30066 ses här nytillverkad på rampen utanför fabriken i Seattle. Foto: USAF
En händelse som förbryllade många var den enorma krater och förödelse som uppstod då ett amerikanskt bombplan störtade klockan 16.00 den 30 oktober 1944 vid Vissla Kvarn söder om Trollhättan. Bortsett från tre motorer som återfanns hundratals meter från nedslagsplatsen fanns det bara små förvridna metallbitar kvar av planet. Det visade sig att det var en B-17F som störtat men det fanns inget spår av någon i besättningen och en teori var att man försökt nå Sverige men blivit tvungna att hoppa redan över Danmark. Vad man i Sverige inte visste var att det endast funnits två personer ombord och dessa, 1/Lt G.A. Barnes och 1/Lt R. McCauley hade hoppat redan över engelska kanalen. Förklaringen till denna besynnerliga händelse börjar i slutet av juni 1944.
Foto: USAF
Bilden visar 42-30066 på en av Fersfields uppställningsplatser efter man avlägsnat all beväpning m.m. Lägg märke till att namnet "MUGWUMP" målats över på nosen samt den mörkare rutan på fenan som döljer tidigare förbandsmärkning. Planet har fått behålla sin individuella kod X. Antennerna för mottagning av signaler från följeplanet har ännu inte monterats. Fotot är taget strax innan uppdraget mot Helgoland.
Operation Aphrodite / Projekt Castor
Ett stort problem för de allierade under sommaren 1944 var hur man skulle komma åt de kraftiga betongbunkrarna för ubåtar på nordtyska kusten samt de väl gömda och befästa avskjutningsramperna för V1-bomber. I ett försök att hitta ett effektivt alternativ till britternas "Tallboy" och "Grand Slam" lanserade man en projekt med kodnamn Operation Aphrodite samt ett uppföljningsprogram med namn Projekt Castor. Försöken bestod av utrangerade B-17 bombplan som rensades på all onödig utrustning utom det nödvändigaste för att flyga. Planen packades sedan med 335 trälådor fyllda med Torpex, ett brittiskt sprängämne med mycket större sprängkraft än TNT, det installerades även radio och TV-utrustning som gjorde att planet skulle kunna fjärrstyras på tryggt avstånd från ett följeplan.
Instrumentpanel med fjärrstyrning av reglage. Foto: USAF
Röktank och rökgenerator. Foto: USAF
TV-antenn på drönaren. Foto: USAF
En ombyggd bränsletank som kunde släppa ut rök för att göra det lättare att följa planet monterades under buken, efter ombyggnad fick planen benämningen BQ-7. Besättningen som nu endast bestod av pilot och navigatör skulle därefter lyfta och ta upp planet på lagom höjd (ca 600 meter), ställa in kursen mot målet samt aptera sprängämnet och sedan hoppa med fallskärm. För att underlätta detta hade även instigningsluckan i nosen gjorts större. Flygarna plockades sedan upp i engelska kanalen av en räddningsbåt. Totalt kom 22 maskiner att byggas om (10 från Operation Aphrodite och 12 från Projekt Castor) men resultaten var en stor besvikelse för de allierade. Inte en enda maskin träffade målen de var ämnade för (en maskin störtade dock intill målet och orsakade viss skada) men däremot visade de sig vara farliga för de allierade. En maskin orsakade en krater på ca 30 meter då den störtade i England och ett flertal besättningsmän omkom då de skulle hoppa med fallskärm från dessa flygande bomber. Sista uppdraget genomfördes den första januari 1945 och projektet avslutades kort därefter.
Resan till Sverige
Den 30 oktober 1944 hade man plockat ut två maskiner (42-30066 och 42-3438) som skulle styras mot och in i de tyska ubåtsdockorna på Helgoland där de var tänkta att detonera. Tre stycken B-17 fungerade som kontrollflygplan och som eskort hade man med sig 7 stycken P-47 Thunderbolt. Liksom tidigare uppdrag blev inte resultatet som man tänkt sig, dåligt väder gjorde att man inte hittade målet och de två planen styrdes därför i riktning mot Berlin. Resultatet blev att 42-3438 störtade i Nordsjön efter att bränslet tagit slut och 42-30066 avvek från kursen och styrde mot Sverige. Man försökte förgäves återta kontrollen och 3 stycken av de eskorterande P-47:orna följde efter men blev tvungna att vända åter för att själva ha tillräckligt med bränsle för att nå basen i England. Mot alla odds klarade 42-30066 sig sedan undan både jaktplan och luftvärn och då planet befann sig strax söder om Trollhättan tog bränslet slut och det störtade intill Vissla kvarn. Vid explosionen som följde rycktes massor med träd loss och tryckvågen orsakade krossade rutor på gårdar som låg mer än 5 kilometer bort!
Foto: USAF
42-3438 fotograferad i England innan det ödesdigra uppdraget den 30 oktober då detta planet störtade i havet. Under kroppen syns röktanken och man kan även se hur fena och ovansidan av planet målats gul (tidigare hade drönarna målats vita) för att lättare synas från kontrollplanet.
