1944-06-21

Boeing B-17G Flying Fortress - Serial # 42-38135

USAAF 385BG, 549BS, Great Ashfield, Stn 155

2/Lt M.E. Lohmeyer, Pilot
2/Lt W.H. Coulthard, Co Pilot
2/Lt L.W. Pease, Navigator
2/Lt R.S. Tiffany Jr, Bomber
T/Sgt T.C. Greene, Top Turrent Gunner
T/Sgt J.H. Spencer, Radio Operator
S/Sgt J.B. Fagan Jr, Ball Turrent Gunner
S/Sgt R.M. Cummings, Right Waist Gunner
S/Sgt M.E. Puckett, Left Waist Gunner
T/Sgt H.E. Phillips, Tail Gunner

Flygande fästning som störtade i Dörröd den 21 juni 1944

- Text av Eva Malmstedt & Bengt Westerblad -

Bombplanet B-17G, 42-38135, som störtade i Dörröd var en del av ett stort bombanfall mot Berlin den 21 juni 1944. Planet var stationerat och flög från RAF Great Ashfield i landsdelen East Anglia i östra England. Det ingick i det Åttonde flygvapnet som tillsammans med det Nionde flygvapnet sände 1.234 bombplan och 1.269 jaktplan mot Berlin där över 1.000 ton bomber fälldes.

Styrkan som flög mot Berlin utgjordes av två formationer, som angrep från två olika riktningar. Den första styrkan flög över Nordsjön, Danmark, Östersjön och flög in över Mecklenburg, väster om Stettin. Sedan följde man Oder och svängde därpå mot väster. Berlin anfölls från öster! Vid samma tidpunkt (klockan 0900) inträffade den andra styrkan över Hannover och flög nordostvart mot Berlin. Nu stod det klart för tyskarna att Berlin skulle vara huvudmålet. Klockan 0924 började sirenerna att ljuda i Berlin. Anfallet täckte hela staden från flygplansfabriker i norr till knutpunkter för järnvägen i söder. Även regeringsbyggnader runt Wilhelmsstrasse träffades. När sedan sirenerna åter ljöd klockan 1113 var hela staden täckt av rök som solen inte förmådde tränga igenom. Över 6.000 människor dödades och nästan 20.000 hade skadats. Luftwaffe hävdade att man skjutit ner 44 amerikanska bombplan.

B-17G, som störtade i Dörröd, var den slutgiltiga versionen av den flygande fästningen där antalet 12,7 mm kulsprutor hade ökats till 13 från 7 i tidigare versioner. Planet hade 10 man som besättning, pilot, andrepilot, navigatör/nosskytt, bombfällare/hak-torrnsskytt, flygingenjör/ryggskytt, radiosignalist/ryggskytt, 2 midjeskyttar, bukskytt samt akterskytt.

Planets längd var 22,66 m, vingarnas spännvidd 31,62 m, höjd 5,82 m, tomvikt 16.391 kg, startvikt 29.700 kg, beväpning 13 st rörliga 12,7 mm kulsprutor, bomber 2.000-7.800 kg.

Besättning bestod av:

Pilot: Lt. M.E. Lohmeyer (omkom).
Flyger planet, sitter i den vänstra stolen.

Andrepilot: Lt. W.H. Coulthard.
Sitter i den högra stolen. Delar flygningen med piloten, sköter klaffar och landningsställ, startar motorerna, övervakar gaspådrag.

Navigatör: Lt. L.W. Pease.
Satt i nosen bakom bombfällaren. Kunde sköta de framåtriktade kulsprutorna.

Bombfällare: Lt. R.S. Tiffany Jr.
Sköter bombfällningen. På senare modeller av B-17 flög han planet via autopilot kopplat till bombsiktet under själva inflygningen mot bombningen. På B-17G sköter han kulsprutorna i "hak"-tornet under nosen.

Ryggskytt/Flygingenjör: Sgt. T.C. Greene.
Övervakade bränsleförbrukning, allmänna felsökningskunskaper om nödvändigt. Skötte kulsprutorna i ryggtornet.

Radiosignalist: Sgt. J.H. Spencer (omkom).
Sköter radiotrafiken, assisterar navigatören med radioplottning, första-hjälpen för besättningen, sköter kameran som fotograferar resultatet av bombningen, ansvarig för att få loss bomber som sitter kvar i bombracket. Sköter också en kulspruta bakom ryggtornet med begränsat skjutfält.

Bukskytt: Sgt. J.B. Fagan Jr.
Skötte kulsprutorna i "kul"-tornet i buken på planet.

Akterskytt: Sgt. H.E. Phillips.
Satt på en cykelliknade sadel i aktertornet i knästående och skötte akterkulsprutorna.

Höger midjeskytt: Sgt. R.M. Cummings.
Skötte kulsprutan på höger sida av midjan på planet.

Vänster midjeskytt: Sgt. M.E. Puckett (omkom).
Skötte kulsprutan på vänster sida av midjan på planet.

Flygplanet sågs sist av de andra amerikanska bombplanen klockan 0945 när det var 20 km innanför den tyska kusten nära Rendsburg, efter anfallet mot Berlin. Det klarade inte längre av att hänga med formationen. Det var förföljt av en tysk Messerschmitt Me 410 (den överlevande amerikanska besättningen hävdade att det var en Junkers Ju 88).

Den amerikanska piloten Lt Lohmeyer flög in över den svenska kusten vid Abbekås på 2.500 meters höjd. Vid Skivarp ägde en regelrätt luftstrid rum där det amerikanska planet skadades svårt under de fyra anfallen som det tyska planet gjorde. Detta orsakade att stjärtpartiet fattade eld och därmed blev planet manöverodugligt.
Det tyska flygplanet hade eventuellt blivit träffat av "fästningens" försvarseld innan det vände söderut över Östersjön. Vid detta anfall dödades radiotelegrafisten Sgt Spencer och tre man sårades. En av de som blev skadade, akterskytten Sgt Phillips, som redan blivit skadad i höger lår vid luftvärnsbeskjutningen över Berlin, blev nu skadad i bägge armarna när det anfallande planet sköt sönder aktertornet där han satt, vilket också satte eld på ammunitionen i aktern.
När piloten Lt Lohmeyer gav order om uthopp upptäckte Sgt Phillips de andra skadade i planet och lyckades trots sina egna skador hjälpa en att hoppa, innan han själv hoppade ut från planet.
Piloten Lt Lohmeyer hjälpte den skadade vänster akterskytten Sgt Puckett som fått skottskador i händerna att hoppa, men akterskytten kunde inte öppna sin fallskärm och omkom.
Piloten Lt Lohmeyer omkom också, troligtvis för att han hoppade försent.

Längs planets väg mot Dörröd ringde folk till landsfiskalerna för man tyckte sig ha sett det störta både i Rydsgård och i Slimminge.
Tre av besättningsmännen landade i närheten av Skönabäck. En av dem lär ha hamnat mitt i den lilla sjön och någon rodde ut med en båt och räddade honom.
En annan av fallskärmshopparna hamnade oskadd i Hylteberga.

Flygplanet havererade 10.50 vid Dörröd. Ena vingen slog i ett träd i en skogsdunge och planet störtade ner i ett betstycke. Delar av flygplanet samt utrustningen hade spridits på ett område av två tunnland. Sgt Spencer påträffades i det brunna flygplansvraket. Sju besättningsmän räddade sig med fallskärm, varav två av dessa fördes till Malmö sjukhus och två till lasarettet i Ystad. En av de som kom till Ystad hade allvarliga skott- och splitterskador i ena knäet och armen.
De övriga inkvarterades på Stora hotellet i Veberöd. Senare internerades de till Korsnäs och Loka innan de efter fem månader fick återvända till England.
Den 3 juli begravdes de tre döda besättningsmännen vid Malmö östra kyrkogård.
Deras kvarlevor flyttades härifrån 1948, se bilagan levnadsteckningar.

Delar från flygplansvraket såldes 1945 som skrot.

Denna dag hamnade sammanlagt 12 amerikanska plan i Skåne efter bombräden över Berlin. De andra planen kunde nödlanda. Åtta landade på Bulltofta i Malmö, två på Rinkaby och ett på Sövde flygfält. Alla besättningsmän i dessa plan överlevde.

Berättelser av personer som upplevt olyckan eller hört talas om den

Inom parentes står namnen på de som bor i husen idag, år 2012

Nils Bengtsson på Spedarp har berättat att planet kom på mycket låg höjd över Spedarps gård.
Nedanför gården fick det luft under sig så det flög över Ann-Mari Anderssons gård (Roland Svensson), men störtade strax därefter.

Ann-Mari Andersson, som då var 7 år gammal, lekte med sin kusin Elsa på gårdsplanen.
Ett stort plan kom på låg höjd mellan deras gård (Roland Svensson) och där Nils och Lena Falck bor idag. Ann-Mari var rädd för flygplanen som ibland kom över Dörröd. Detta plan kom spöklikt tyst. Hon sprang in och skrek att det kommer "ett räligt plan". Hennes mamma var precis på väg ut. De såg hur planet störtade på andra sidan träden och att det började brinna. Väldigt fort kom det mycket folk till olycksplatsen.
Hennes pappa var på hemväg från Veberöd och vid Ernst Bengtssons gård (Skogäng) såg han att det brann. Han trodde först att det var på hans gård det brann.
Efter att ha upplevt detta har Ann-Mari aldrig vågat flyga.
Gustav Andersson som hade möllan gjorde en ring åt henne av plexiglas. Denna ring är bortkastad.

Av Rut Sjöholm, som är dotter till Kari och Lars Björk och som bodde längs med Häckebergavägen (Jannes hus), har vi fått ett fotografi på det störtade planet. Med hjälp av detta foto och google satellitbilder har nedslagsplatsen bestämts till att vara i den västra delen av dammen som Ingvar Wallin anlagt. Om man går ifrån hans boningshus mot Romelegårdens konstutställningslada går man över en färist. Till vänster finns ett litet lövskogsområde. Rakt ner finns dammen. I denna del av dammen samt över den konstgjorda holmen och den nyanlagda vägen upp till boningshuset störtade planet.
När Ingvar Wallin och Ingvar Helgesson grävde ut för dammen fann man flygplans-rester.

Ungefär mitt på fotot kan man se tre personer på vägen. Den till vänster kan vara Gunhild Carlsson som var gift med Alfred Carlsson (Karl-Alfred). Hennes son Torsten tycker sig känna igen henne. Att hon är rund om magen beror på att hon väntar Torsten som föddes den 1 juli.

Ett hjul slits av när man störtar och detta flyger iväg några hundra meter mot Björks hus (Jannes hus).

Ifrån nedslagsplatsen slog ett kolsvart moln upp. Det blev ingen stor eldsvåda utan bara små lågor.

Johanna och Johannes Truedsson ägde marken där planet störtade. Deras son Torvald (född 1903) hackade betor 25 meter ifrån nedslagsplatsen. Han blev så rädd att han sprang och gömde sig och kom inte fram förrän senare på eftermiddagen. Tofflorna stod kvar i betstycket och folk blev oroliga över vad som hänt med honom.
Många var ute och gallrade betor och såg hur planet kom vinglande och hörde när det slog i marken. Det var sensation i byn och det kom folk överallt ifrån.

Nils Thuvesson som var hemvärnsman fick snabbt på sig sin uniform och skyndade sig till platsen och spärrade av området.

(Då bodde han i huset där Ann-Christine och Jörgen Gullacksen bor idag. Tidigare hade han haft Dörrödsgården.)

Veberöds och Genarps brandkårer blev ditkallade. Veberöds fick motorstopp vid Helmutssons när de var på väg till olycksplatsen.

Mittemot Ragnar Mobergs hus (Karl Norén) fanns vid denna tid ett klinehus. De svenska soldaterna som vaktade flygplanet, under några veckor, fick bo på loftet. Försvarsmakten skickade dit mat och Ebba Moberg lagade till maten åt dem.
Arne Nilsson från Ystad var en av de som vaktade planet. Han var egentligen förlagd på Sövde flygplats.

Det sägs att två av besättningsmännen som omkom (Lt Lohmeyer och Sgt Puckett) lades på ett lastbilsflak och bilen körde till Dörröd. Här stannade den utanför Ragnar Mobergs hus. Man tog bort presenningen och tittade på de döda. Mobergs båda två små flickor lyfte man upp så de kunde se.

Bengt Adolfsson berättar att han är uppväxt i Skivarp. Denna dag arbetade hans mamma på V. Nöbbelövsgården, som ligger öster om Skivarp. Bengt var 6 år gammal men kommer ihåg uppståndelsen och rädslan bland folket på marken när luftstriden rasade mellan det amerikanska och det tyska planet rakt ovanför dem. Det tyska planet styrde ut mot havet och störtade. Det amerikanska styrde in mot land och man kunde se en eller två personer som hoppade i fallskärm. Planet störtade i Dörröd en bit ifrån gården där hans, många år senare, blivande hustru Anne-Marie bodde. Hon är dotter till Sven och Hanna Nilsson.
I Widfeldts bok står ingenting om att det tyska planet störtade.

Många i byn lyckades komma över "souvenirer" ifrån flygplanet. Det mesta har under årens lopp kastats. Christer Andersson har ett skäkteträd som hans pappa Gustav gjort av plexiglas. I detta har han ristat in en bild av planet och uppgifter om det. Han trodde att planet var en Liberator och ristade in detta namn. Han har även ett märke som troligtvis suttit på en uniformsmössa samt patroner.

Det sägs att en av de som hoppade fallskärm hamnade i en trädkrona vid Brodda-korset, som ligger längs vägen Dörröd – Skurup. En man som bodde där hjälpte honom att komma ner. Denne man tog hand om fallskärmen. Den var gjord av siden och utav detta tyg lät han sy upp en kostym.

En ättling till en av besättningsmännen har varit här och gått med en metalldetektor för att leta efter vrakdelar. Yngve Moberg som bodde i ett av husen intill Häckebergavägen (Karl Noréns hus) hjälpte honom att leta, men man hittade bara några mindre plåtbitar samt något som kan vara en del av ett munspel.