1944-04-15

North American P-51B-1-NA Mustang - Serial # 43-12126

USAAF 354 FG, 355 FS, Boxted, Stn 150

Färgprofil av Claes Sundin

• 2/Lt E.E. Phillips, Pilot

Nödlandade Mustanger:
"Skummeslövsmustangen"

- Text av Jarl Svensson -

Detta är berättelsen om en pilot och hans flygplan:
Historisk bakgrund

Våren 1944 var en dramatisk tid i Europa, det andra världskriget hade rasat i mer än fyra år. För Tyskland var kriget inte längre den stora framgång som det varit. I Sovjetunionen led den tyska krigsmakten svåra förluster och i Frankrike väntade man på den allierade invasionen. Nordafrika hade tyskar och italienare tvingats ge upp redan föregående år och i Italien kämpade sig allierade styrkor sakta norrut. Dessutom hade kriget kommit hem till det tyska folket. Sedan ett par år tillbaka hade allierade bombplan allt oftare fällt sina dödsbringande laster över såväl industrier och militära installationer som bostäder. Om nätterna kom de engelska bombplanen och på dagen kom de amerikanska.

Amerikanernas filosofi var att precisionsbomba i dagsljus, bombplanen man använde var 4-motoriga B-17 Flying Fortress och B-24 Liberator. Dessa hade 10 mans besättning och var kraftigt beväpnade med .50 cal. Browningkulsprutor riktade åt alla håll från flygplanet. Avsikten var att bombplanen skulle kunna operera djupt in över fiendeland utan jakteskort. De skulle kunna försvara sig själv mot fientligt jaktflyg genom att flyga i täta formationer, "boxar". Detta försvar visade sig emellertid inte vara så effektivt som tänkt, bombarna behövde jakteskort. De flygplan som fanns tillgängliga vid denna tid, Spitfire, P-47 Thunderbolt och P-38 Lightning, hade inte tillräcklig räckvidd för att följa sina bombplan ända till målen djupt inne i Tyskland. Under hösten 1943 genomfördes attacker mot bland annat industrier i Schweinfurt och Regensburg med förödande förluster. Hela bombkampanjen riskerade att haverera om bombplanen inte fick skydd av jaktflyg.

Flygplanet

När England 1939 förklarade krig mot Tyskland förstod man att tillgängligt krigsmateriel inte skulle räcka för ett långvarigt krig. Den täta kontakten med USA ledde till att militärt materiel i stora mängder beställdes där. Bland annat önskade britterna att jaktplan av typen Curtiss P-40 skulle tillverkas av North American fabrikerna i Kalifornien. Men där fanns ett förslag till ett modernare flygplan som erbjöds britterna, som var intresserade, och på rekordtid var prototypen NA-73X i luften.

Flygplanet var ett enmotorigt ensitsigt jaktplan med en vätskekyld Allison V-12 motor som drivkälla. Det var ett toppmodernt flygplan med en tunn vinge som gav lågt luftmotstånd med hög fart och lång räckvidd. Redan innan första provflygningen i oktober 1940 hade britterna beställt 320 ex. av det flygplan som RAF valde att kalla Mustang. De första produktionsexemplaren kom till England hösten 1941. De kom i strid första gången sommaren 1942. Även USAAF insåg att detta var ett fantastiskt flygplan. En nackdel var att Allison-motorn som var kraftfull på lägre höjder snabbt blev kraftlös på högre höjd. Därför fick den andra stridsuppgifter än jaktplanets. På bägge sidor om Atlanten förstod man vad som var lösningen. Spitfire var utrustad med en Rolls Royce Merlin motor och den skulle passa bra även i Mustangen. Hösten 1942 hade man genomfört motorbytet och flera andra förbättringar och 1943 gick Mustang III eller P-51B som USAAF kallade den i produktion.

Prototypen NA-73X i luften

Till vänster P-51B med Merlin-motor och till höger den tidigare P-51 med Allison-motor. Tydlig skillnad syns i utformningen av motorplåtarna samt propeller. Den senare modellen P-51D modifierades med nedsänkt rygg och bubbelhuv för bättre runtom-sikt.

De första flygplanen kom till England på hösten och var mycket efterlängtade av bombflygarna. Med fällbara extra bränsletankar under vingarna kunde de nya jaktplanen eskortera sina "Big friends" till Berlin och tillbaks till England igen. Det flygplan som kom att störta i Skummeslöv är ett tidigt exemplar av P-51B. ad vi förstår bör det vara nr 34 i den första produktionsserien (43-12093-12492). 43-12126 levererades till RAF och fick där beteckningen FX851, enligt uppgift användes flygplanet för utvärdering av prestanda och prov med alternativ utrustning. Den 30 december 1943 överfördes flygplanet till USAAF och fick kodbokstäverna GQ-T när det användes i 355^th FS.

Nylevererad P-51B, notera det brittiska camouflaget samt blandningen av amerikanska och brittiska nationsemblem. Maskinen är FX8?? och därmed från samma produktionsserie (FX848-999) som Skummeslöv-maskinen.

354^th Fighter Group på Boxted

I East Anglia, nordost om London, byggdes 1942-43 en flygbas strax utanför staden Colchester. Basen, station 150, kom att kallas Boxted. De första som använde flygplatsen var 386^th Bombardment Group med sina tvåmotoriga B-26 Marauder bombplan. Det fanns tre korsande banor i triangelform, standardlayout för USAAF vid denna tid. Banorna var belagda med cement och mellan 1200 meter och 2000 meter långa. I oktober 1943 flyttade 386^th BG ut och in kom 9^th Air Force med 354^th Fighter Group.

Gruppen bestod av 3 Fighter Squadrons, 353, 355 och 356, vardera FS bestod av ca 20 flygplan. I november 1943 kom de nya P-51B och deras piloter till Boxted. Flygplanen var inte avsedda att användas till bombeskort men eftersom The Mighty Eight så väl behövde eskortjakt till sina bombplan fick 354^th ställa upp tills bombflyget hade byggt upp egna jaktstyrkor. Redan den 1 december gick 354^th in i striderna över Europa. Ett "Fighter sweep" genomfördes mot mål på kontinenten och den 5 december gjordes det första eskortuppdraget till Amiens i norra Frankrike. Under december genomfördes 10 stridsuppdrag, 1944 fortsatte med eskorttjänst och enstaka "fighter sweeps". Uppdragen blev med tiden allt längre och den 4 mars gjordes det första av flera uppdrag till Berlin. Gruppen visade redan från början sin effektivitet och kom att bli det framgångsrikaste allierade jaktförbandet i Europa. Den 15 april skulle 354^th göra sitt sista uppdrag från Boxted. Ett uppdrag som skulle bli ödesdigert för tre av piloterna. Måndagen den 17 var det dags att flytta till Lashenden i Kent för att förberedea sig för sina uppgifter i den förestående invasionen av det europeiska fastlandet. 354^th var avsett som ett framskjutet förband och kom att bli ett av de första som flyttade till Frankrike efter invasionen.

Edward E. Phillips (3:e från vänster) tillsammans med övriga piloter från 355^th FS. Foto via Jarl Svensson

Uppdraget den 15 april 1944

Det är lördagsmorgon på flygbasen, piloterna ur 354^th har börjat förbereda sig för dagens uppdrag. Frukost och genomgång av dagens uppdrag. Ordern talar om ett "Fighter Sweep" - ett tämligen fritt jaktuppdrag över fientligt luftrum med syfte att attackera alla värdefulla mål man kan hitta och gärna engagera fientligt jaktflyg. Det gäller att försvåra den tyska krigsansträngningen så mycket som möjligt, för om en dryg månad skall Festung Europa invaderas. Dagens mål är området kring Rostock och Rügen. Där finns åtskilliga intressanta mål, inte minst flyg- och raketprovningsanstalter. Peenemünde ligger alldeles i närheten.

Planen servas, fälltankar monteras och tankas. Varje Mustang är bestyckad med 4 stycken .50cal Browning-kulsprutor, ammunition laddas i magasinen i vingarna. Radiofrekvenserna är inställda. Bomber kan inte medföras då detta uppdrag är så långt att extratankar behövs. Det är nu strax före middag och jaktplanen står uppradade på sina uppställningsplatser. Gruppens samtliga 3 Squadrons, 353, 355 och 356, ett 50-tal P-51B ska delta i uppdraget. Motorerna varmkörs, ljudet från de mäktiga Merlin-motorerna är öronbedövande. Planen taxar ut på startbanan och drar på, så lyfter de. Mot målet, mot Tyskland.

Haveriet

Klockan närmar sig 13.00 när ett stort antal främmande flygplan dånar in över nordvästra Skåne och drar sig in över södra Halland. Luftvärnet går till aktion och svensk jakt beordras upp för att ta upp jakten på inkräktarna. Men de främmande planen är för snabba, de gör en lov in över Sverige. Vid Kåphult strax öster om Laholm hörs ljudet av flygplan. Två flygplan syns mellan molnen och från ett av planen faller två föremål mot marken. Bomber? Nej, det är förbrukade bränsletankar som hamnar i mossen. Det pågår en jakt i luften, farten är hög. På låg höjd följer de Lagandalen mot Laholm. De sveper ner mot Mellbystrand och kulsprutesmatter hörs i luften. Det börjar ryka från det första flygplanet, en genomskinlig huv virvlar upp i luften för att därefter singla neråt. Genast därefter börjar flygplanet dyka, ett föremål frigör sig från flygplanet och faller mot marken. Piloten har lämnat sitt flygplan som i hög fart störtar mot åkern nedanför. Hilding Bengtsson, jordbruksarbetare på Svensfälts gård i Skummeslöv, har efter middagen gått ut för att titta hur marken ser ut. Är det dags att börja vårbruket? Hilding hör, som många andra, motorvrålet och skottsalvorna från Mellbystrandshållet. Han tittar upp och ser något lämna ett flygplan och planet är på väg ner mot honom, snabbt kastar han sig ner i ett dike. Med en våldsam smäll slår planet i marken och en eldkvast slår upp följt av ett stort svart rökmoln. Ett femtiotal meter framför haveriplatsen slår piloten ned, hans fallskärm har inte öppnats. Han ligger orörlig med benen onaturligt vinklade, Edward Phillips är död. Hilding tar en snabb överblick över åkern, folk börjar redan strömma till och Hilding går tillbaks till gården för att varsko bonden Yngve Jönsson.

Från Laholm följer Sven Nilsson, en ung man, dramat på avstånd. På gårdsplanen i södra delen av den lilla staden står han och ser rökmolnet stiga mot molnen. På nytt hörs motorbuller, från sydväst kommer ett tyskt jaktplan på mycket låg höjd. "Det var en Messerschmitt", berättar Sven för oss 48 år senare. "Jag såg hakkorset på sidan och jag såg också pilotens lädermössa". Flygplanet gör en sväng över staden och drar iväg mot väster, ut över Kategatt.

Visserligen av väldigt dålig kvalitet men den (av FLC) enda kända bilden tagen på 43-12126. Stillbild från film om 355th FG (från YouTube). Foto via Jarl Svensson

Piloten som sköt ned Phillips hette Unteroffizier Siegfried Rudchinat och han tillhörde 10./J.G.11 baserat på Aalborg, detta var Rudchinat´s 6:e luftseger och första P-51:a, det skulle bli två P-51:or till. Rudchinat stannade på totalt 12 segrar, det finns ingen plats angivet för denna nerskjutning i rullorna. Förmodligen ville man, från tyskt håll, inte skylta med att detta skett över svensk mark på dagtid.
Färgprofil: Claes Sundin

Till Svensfält har militär och polis kommit och spärrar av haveriplatsen. Av det kraschade flygplanet syns inte mycket, på marken ligger en del metallskrot och en krater syns på åkern. Det ryker lite grand och det hörs puffar nerifrån gropen. Hilding Bengtsson har hämtat häst och vagn och kört den omkomne Lt. Phillips till gården.

Första natten i Sverige får han tillbringa på magasinet på Svensfält. Nästa dag som är en söndag förs han till kapellet i Skottorp och senare i veckan till Malmö. Alla i Sverige omkomna militärer från USA får sin viloplats på Östra kyrkogården i Malmö. När tillfälle så småningom ges skall de begravas i amerikansk jord, antingen på krigskyrkogårdar i Europa eller hemma i USA. Sådan är policyn. En vecka efter haveriet begravs Edward Phillips under militära hedersbetygelser.

Det störtade flygplanet är den första Mustangen som hamnar i Sverige. Först vet man inget om vad slags flygplan som ligger i marken, militären försöker bärga vraket men det är svårt. Helst vill man avsluta arbetet. Yngve Jönsson, bonde på Svensfält, undrar om det finns fler människor i vraket. Ingen vet. "Då" säger Yngve "får ni gräva till ni vet, för jag vill inte ha någon kyrkogård på mina marker". Efter några dagar kommer beskedet från USA. Phillips var ensam i sitt flygplan, de vrakrester som inte ligger ovan jord läggs över och kommer att ligga orörda i 48 år.

Svensk militär tar hand om bränsletankarna som Phillips släppte medan han försökte undkomma den jagande Messerschmitten. Foto via Jarl Svensson

Läs vidare om utgrävningen av 43-12126
(för närvarande endast bilder)