1944-04-11

Boeing B-17G Flying Fortress "Lackin Shackin" - Serial # 42-39929

USAAF 91 BG, 401 BS, Bassingbourn, Stn 121

Färgprofil av Ingemar Melin

• 1/Lt F.C. Amman, Pilot
• 2/Lt F.L. Butler, Co Pilot
• 1/Lt H.A. Levin, Navigator
• 2/Lt P.H. McNulty, Bomber
• T/Sgt J.J. Lacorazza, Top Turret Gunner
• T/Sgt F.D. Bynon Jr, Radio Operator, Gunner
• S/Sgt I.F. Kennedy, Ball Turret Gunner
• S/Sgt H. Hornick, Right & Left Waist Gunner
• S/Sgt F. Martin, Tail Gunner
• 1/Lt P.E. Heacox, Observer

Lackin Shackin

- Text av Leif Möller -

De flesta i Fränninge- och Vallarums-trakten som denna gråmulna dag vände sina blickar mot skyn och följde den stora bombarens vingliga färd förstod att någonting inte stod rätt till. Endast två av de fyra motorerna fungerade och ett av landställen hängde halvvägs ute.

Planet kom från den 91:a bombgruppen ur amerikanska åttonde luftflottan ”The Mighty Eight” allmänt kallad. Just då var planet inte så mäktigt. Planet med smeknamnet ”Lackin Shackin” flögs av piloten 1^st Lt. Frank C. Amman och vid spakarna kämpade han en förtvivlad kamp med att finna en lämplig plats för att sätta ner den döende fågeln.

Att Löjtnant Amman fanns ensam kvar ombord berodde helt enkelt på att han stunden innan av misstag råkat utlösa sin fallskärm inne i planet.

Klockan var strax efter ett och där nere på de små gårdarna höll man som bäst på att förbereda middagen. Mor, Far och alla de små glina tittade oroligt upp mot skyn. Det skulle bli en dramatisk eftermiddag, det var man i alla fall säkra på.

Foto taget på Lackin Shackin vid ett tidigare tillfälle

”Lackin Shackin” ingick i en styrka om ca 900 amerikanska bombplan som varit på bombuppdrag vid den tyska staden Cottbus belägen ca 10 mil sydost om Berlin. Utflygning från målet skedde rakt norrut längs med floden Oder. Under flygningen över tyskt område utsattes gruppen för luftvärnseld och ”Lackin Shackin” fick skador i sina motorer. Vid en punkt ca 50 km sydost om Bornholm sågs planet lämna formationen och samtidigt förlora höjd. Strax efter kl. 12.00 flög planet in över den svenska kusten i höjd med Simrishamn, där blev det beskjutet av svenskt luftvärn. Frank Amman tog nu kurs på det militära flygfältet i Sövde. Minuterna innan ”Lackin Shackin” närmade sig Sövde hade luftvärnsservisen just skjutet ner ett tyskt tvåmotorigt Messerschmitt Me 410 jaktplan.

Man kan förstå att nervositeten hos den svenske pjäsmannen var hög. Den kunde täljas med kniv. Till detta faktum skall också läggas att Sergeant Jacobsson, eldledare vid stödjepunkt 5B på Sövdefältet, nyligen hade fått en rapport från ledningscentralen att amerikanska flygplan fick beskjutas.

Mannarna gav eld och brassade på med 25 varningsskott med deras 40 mm luftvärnskanon och avslutade saluten med två skott ”trolig verkanseld enär rök tycktes slå ut ur planet”, som sergeant Jacobsson senare rapporterade vid förhöret på försvarsstaben.

Möjligen hade Jacobsson fel. En ur ”Lackin Shackin´s” besättning kastade nämligen ut ett nödbloss vid denna tidpunkt. – Varför skjuter de på oss?.. vi vill landa!! Till det redan härskande kaoset ombord lades nu även förvirring. Frank Amman beordrar sin besättning att lämna planet i fallskärm, och någonstans mellan Tågra och Lövestad syns nu nio skärmar singla ner mot den skånska myllan. Andre piloten Frank Logan Butler bröt en fot vid nedslaget, en annan hamnade på ett kyrktak men gled ner utan en skråma. Resten landade oskadda. Bukskytten Irvin Kennedy blev genast inbjuden på lunch på en gård i närheten. Navigatören Harold A Levin ”tillfångatogs av hemvärnspojke” enligt rapporten från den 15 april 1944.

Foto: Evert Persson (via Nicklas Östergren)

Denna bild togs av Evert Persson, född i Vallarum. Det rådde fotograferingsförbud på platsen, men Evert som var 12 år vid händelsen, tog denna bild dagen efter vid ett obevakat ögonblick.

Inte bara besättningen lämnade planet i luften, så gjorde också instigningsluckan placerad längst bak på planets högra sida. Eftersom denna öppning skulle ge evakueringsmöjlighet vid uthopp var luckan konstruerad för att lätt lossna. Detta för att öppningen skulle vara så ren som möjligt vid uthoppet.

Luckan föll i vart fall ner i en åker där den blev liggande till hösten -44. Markägaren som så småningom hittade luckan lämnade dock inte in den till militären utan beslöt att behålla den som souvenir. Kriget tog som bekant slut våren därpå och luckan glömdes förmodligen bort. Decennium lades till decennium och i början av sjuttiotalet dök den upp hos en handlare som sysslade med antika föremål och dödsbon. Flyghistorikern Thomas Sivhed fann den där och räddade den åt eftervärlden, den ingår nu i FLC:s samlingar.

Foto : Okänd (via Sven-Åke Svärd, Ystad och Nicklas Östergren)

Foto: Nicklas Östergren

Foto: Okänd (via Sven-Åke Svärd, Ystad och Nicklas Östergren)

Sven Åke Svärd, Ystad, berättar: "När den här bilden togs var min pappa Axel 44 år gammal (soldaten i hjälm längst till höger i bild). Han blev inkallad flera gånger under kriget. Jag minns att jag blev så fascinerad av att amerikanarna hade målat en dam i bikini på planet.  Pappa berättade att de hade massor av stanniolremsor i planet. Jag tror att flygarna kastade ut stanniolen för att förvilla luftvärnet."

Foto: Okänd (via Sven-Åke Svärd, Ystad och Nicklas Östergren)

Malte Olofsson, Fränninge var den förste hemvärnsmannen som var framme vid planet (även om Malte inte hade uniform och vapen vid tillfället). Malte är nu avliden, texten är en minnesanteckning från 1998. "Vi såg planet göra en stor runda norr och österut och komma tillbaks från samma håll som tidigare, samt med ens gå och buklanda med en våldsam krasch några hundra meter från oss på Näsby Boställes ägor i Tolånga socken. Vi såg grus, sten och jord flyga högt till väders, vilket hade sin förklaring i att flygplanet plöjt rakt genom en stengärdsgård. Vi sprang omedelbart dit men då hade piloten redan sprungit bort från planet till en närbelägen bondgård.  När vi väl hunnit fram hade föraren också hunnit tillbaka samt hade för avsikt att gå in i planet. Då jag som hemvärnsman kände min plikt, och utan att tänka på faran, gick jag fram och med tecken hindrade honom från detta. Han ställde sig nu framför ingången, slog ut med armarna som om han ville vifta bort nyfikna. Han tog fram en cigarettändare ur fickan som om han avsåg att tända eld på bensinen (kanske enligt givna instruktioner). Jag minns inte alla detaljer, men jag tror att jag tog honom i armen och yttrade ”Sverige” eller ”Sweden”. Då tog han mig i handen och såg avslappnad ut."

Foto: Nicklas Östergren

I det här huset blev Frank Amman bjuden på frukost av familjen Emilsson efter landningen.

Foto: Nicklas Östergren

Frank Amman gav sin flyghuva som souvernir till sonen i huset Caj Emilsson, som då var 17 år gammal. Nicklas Östergren fick huvan i gåva av Cajs fru, Signe Emilsson som sparat den i alla år, och nu ingår den i FLC:s samlingar.

Foto: Gudrun Svantesson (via Nicklas Östergren)

Gudrun Svantesson, Staffanstorp: "Det var så dramatiskt. Jag var 13 år och gick i skola i Vallarum. När vi såg planet kastade vi oss alla på cyklarna och körde till nedslagsplatsen. Det såg hemskt ut, ammunitionen hängde ut ur planet och flygbränslet rann ur de skadade motorerna. Piloten såg jag inte till, han hade nog gått in till Näsby Boställe vid det här laget. Jag minns att min ett år äldre kusin fick en ring som en av killarna i byn gjorde av plexiglaset från planet." Militären lyckades få upp planet på hjulen och bogserade det till en fälad nära bostället. Gudrun tog denna bild ett par dar efter nödlandningen. Motorerna är bortplockade, liksom stabilisatorn. Nästa anhalt för planets delar var en skrotfirma i Ystad, troligtvis Persöner.

Ett tack till Leif Möller / Ystad Allehanda för ovanstående artikel.