1944-04-11
Boeing B-17G Flying Fortress "Cow Town Boogie" - Serial # 42-39995
USAAF 452BG, 731BS, Deopham Green, Stn 142
Färgprofil av Torstein Landström
- 1/Lt R.C. Schimmel, pilot
- 2/Lt F.B. Newton, co pilot
- 2/Lt C.M. McKeag, navigator
- 2/Lt R.A. Libby, bomber
- T/Sgt W.E. Gregory, top turret gunner
- S/Sgt M.C. Schmitt, rear gunner
- T/Sgt L.J. Donoghue, radio operator
- S/Sgt A.A. Elliott, left waist gunner
- S/Sgt J.T. Adamszyk, ball turret gunner
- S/Sgt C.T. Skinner, tail gunner
Cow Town Boogie
- Text av Lennart Westergård -
Foto via Lennart Irheden
Norfolk England den 11 april 1944
Kring den lilla byn Deopham Green cirka 140 km nordost om London ligger en flygbas kallad "Stn 142". Den hyser 452nd BG (Bombardement group) ur US8th Air Force med sina 50-talet Boeing B-17G Flying Fortress. Dagen börjar gry. Under natten har baspersonalen jobbat hårt för att hela såren från gårdagens raid, reparerat skadade plan, tankat, laddat kulsprutorn och lastat bomber. Ett par nya plan med besättningar har tillkommit som ersättning för dem som gått förlorade. På linjen står nu 32 plan färdiga. Besättningarna kommer från genomgång och embarkerar. Group Leader är överste Thetus C. Odom. Motorerna startas och i ett enormt malande oväsen taxar planen ut. Ett av dem är "Cow Town Boogie". Hon är lastad med tio 250kg sprängbomber. Kl 06.30 börjar planen starta och klättra till marschhöjd. På väg ut mot Nordsjön under rangering förenas 452nd BG med 338th BG (32 plan). Eskort ansluter (P-47:or). Målet är Krezinski i Polen. Senare visar det sig att vädret över Polen är dåligt, varför man väljer andrahandsmålet, Rostock i Tyskland med bl.a Heinkel-Werke, som får ta emot drygt 130 ton bomber i denna raid.
Hjärnarp i Skåne
Längs Hallandsåsens låglinje i söder ligger en artilleridivision ur Wendes beredskapsförband, staben i Margretetorp, pjäsbatterierna kring Hjärnarp och trossen i Förslövsholm. Dess uppgift är att kunna omgruppera och förstärka artilleriet i strandförsvaret i alternativa områden från Helsingborg i söder till Halmstad i norr. Dessutom skall denfrån B-platser i förläggningen kunna bekämpa eventuella luftlandsättningar på Ängelholmsslätten. Själv är jag placerad som stf batteriofficer vid 6. batteriet. Vi har ätit frukost och är samlade i en lada som utgör vår matsal. Batterichefen läser högt ur ett papper som är en ÖB.order till all personal i försvaret. I denna konstateras att de krigförandes flygplan i ökande antal nödlandar i Sverige och att all personal – även enskilt uppträdande – måste kunna ingripa för att ta hand om främmande flygplan och dess besättningar. Chefen klarar ut i detalj hur detta skall gå till. När han avslutar genomgången säger han: "Jaha, nu har jag klarat ut det här med er, men det är väl ingen stor risk för att det skall drabba oss. Formering till underavdelningar!"
Så börjar vi den planerade tjänsten som för stridsbatteriet betyder teknisk kontroll av våra haubitser. Natten har varit kylig, och när solen nu stiger på himlen bildas ett täcke av dis över slätten.
I luften över Schleswig
Kl 10.20 passerar bombförbandet in på 4000 m över Schleswig strax söder om gränsen till Jylland. Man får luftvärnseld på sig, men den är ganska svag. Nu går man an mot Rostock. Så dyker tysk jakt upp, Bf 109, Fw 190 och även ett par Me 410. Ohållande strid uppstår. 109:orna skjuter raketer från 1800-900 m och fullföljer med akan. Kanonelden från Fw 190 och Me 410 uppfattas som svår – mycket grövre kaliber än 20mm, "liknande 75 mm kanonen i vår B-25:a". Tätformationen förlorar fyra bombplan, enstaka fallskärmar syns. Splitter skadar besättningar i en del andra plan. Man når målet i Rostock och fäller visuellt från 5600 m. "Cow Town Boogie" träffas i tidigare skede och rispas i fenans övre del av kulor. Skytten i buktornet får splitter i ena benet. Även andra störningar gör att man bryter sig ut och fäller sin last, troligen över Flensburg. Chefen på "Cow Town Boogie" beslutar att söka nödlanda i Sverige. Han siktar via Sydsjälland mot Skåne och ökar effekten på motorerna. Planet har lättat i vikt och gör nu upp mot 460 km/h. Dimbankar täcker delvis havsytan och kustnära land. Man styr först mot Malmö men möts av svenskt luftvärn och svänger därför norrut över Öresund. Västerifrån får man på sig tysk eld från den danska kusten och går snabbt ner på lägre höjd och brakar så in över Skåne norr om Helsingborg. Där beskjuts man också, nu av svenskt luftvärn. Både norra delen av Öresund och delar av nordvästra Skåne är nu täckta av en filt av lätt dimma. Piloterna till varandra:
-"Fan – vi är för långt västerut! Fritz skjuter på oss!"
-"Nej, jag tror vi är i Sverige!"
-"Ja, men varför skjuter dom? Dom är ju inte med i kriget!"
Hjärnarp
Klockan är omkring 11.00. Vi är nu nästan färdiga med pjäskontrollen och håller på att packa ihop. Soldiset börjar tunnas ut. Då hör vi motorljud i söder, först svagt molande,sedan ökande i styrka, ett växande dovt interferensljud som vittnar om flera motorer. Alla stirrar ut över slätten. Så med en gång dyker hon upp, den stora "flygande fästningen"! På lägsta höjd. Hjulen ute. Skall hon braka rakt in i batteriet? I samma ögonblick blåser hon över oss på 10-20 m höjd. Jättefågeln försvinner med ett vrål över trädtopparna i norr. Piloten måste dra på för att klara åsens stigning. Efter en vänstersväng kommer hon tillbaka ännu en gång, nu på högre höjd, ny vänstersväng och sedan ser vi henne gå söderut och kretsa på lägre höjd i riktning mot Barkåkra. Nu är det full fart på oss. Jag tar ut en styrka om ca 20 man. Vi sitter upp på terrängbila och så bär det iväg över åker och äng, på småvägar och över diken.
Landningen
Efter två vida svängar över slätten finner man ett område som ser hyggligt ut för en landning. Där nere – 1 km norr Ängeltofta gård och 2 km norr F 10:s blivande fält – står en man på en klövervall och vinkar åt flygarna. Han sträcker sina armar i nord-sydlig riktning. "Ok, han anser att vi kan sätta oss där"! Över Ängeltofta gård söderifrån sätter piloterna planet på vallen. Man tar mark och studsar och jobbar med motorer och roder för att inte gå på nosen, marken är mjuk och hjulen skär ner. På ca 300 m stannar hon, tack vare det mjuka underlaget, och det är tur. Bara tio meter fram öppnar sig en djup märgelgrav! Motorerna kuperas och det blir tyst i planet. Men så bryter jublet loss: "Fuckin´good landing, skipper! But where are we?" Klockan är 11.20.
Mannen som vinkat ner planet heter Fritjof Nilsson. Han brukar en gård strax intill. Han har tidigare vistats i USA, och när piloterna öppnar fönstren i cockpit kan han svara dem: "You are in Sweden!" Flygarna blir glada över att kunna prata med honom.
"Omhändertagandet"
Vi når nu fram till planet efter den vilda färden från Hjärnarp. Några ur besättningen har hoppat ner på marken och står och pratar med Nilsson. En del byfikna civila har börjat komma upp från landsvägen i väster. Vi omringar planet och beordrar debarkering. Allting går mycket städat tillväga. Vi tar emot handvapen och annan utrustning. Vi går ombord och övervakar plundring av alla kulsprutor. Samtidigt noterar vi att ingen destruering har skett. Senare tillkommen personal ur flygvapnet bekräftar detta, till och med bombsiktet är intakt, och bombrummet tomt. Polis och hemvärn anländer. Personal från vår divisionsstab anländer och en sjukvårdsgrupp med läkare. De tar hand om besättningen och för den till Margretetorp. Vi blir avlösta och återvänder till batteriet, en märklig upplevelse rikare.Under de närmaste dagarna undersöks planet av flygteknisk personal. Även en viss legendarisk Albin Ahrenberg sägs delta. Den 17 april kommer de amerikanska piloterna med svensk kontrollbesättning och den 18 startar "Cow Town Boogie" från den preparerade klövervallen och flyger till Västerås. Där stannar hon till den 15 juni 1945, då hon flygs till England.
Slutord
Förbandet, 338th och 452nd BG, återflög från Rostock den 11 april och landade mellan 17.00 och 18.00. Totalt förlorades sex plan med besättningar. Ytterligare två saknades – det ena var "Cow Town Boogie" som välbehållen hamnat hos oss. De tyska förlusterna anges till sju säkra, två troliga samt två skadade plan.
Jag har fått god hjälp att rekontruera händelsen från US AirForce Historical Research Center, Maxwell AFB, Alabama, som bl.a sänt mig de avheligade företagsrapporterna. Jag har även fått stimulerande kontakt med 452nd BG Association (kamratföreningen). Tyvärr har det inte varit möjligt att få kontakt med någon enda ur besättningen. Den 11 april 1944 landade totalt åtta B-17 i Skåne och en i Blekinge. Under hela kriget nödlandade eller störtade 140 amerikanska plan i Sverige. Av dem var 68 st B-17F och G. Ett av dessa var alltså "Cow Town Boogie" (B-17G nr 42-39995)
Red.anm:
Författaren av ovanstående artikel, major Lennart Westergård, var vid det aktuella tillfället år 1944 kadett av furirs grad, 20 år gammal, och tillhörde II div vid A 23. När Lennart Westergård pensionerades vid södra milostaben var han chef för underrättleseavd. Genom sitt arbete hade han ofta kontakt med Flygvapnet.
Artikeln ovan är tidigare publicerad i Wendisten samt Svensk Flyghistorisk Tidskrift 3/1992.
Foto via Arlandasamlingarnas Arkiv
