1944-04-09

Consolidated B-24D (GJ-U) Liberator "Pistol Packin' Mama" - Serial # 42-72858

Färgprofil av Torstein Landström

USAAF 44BG, 68BS, Shipdham, Stn 115

1/Lt H.C. Palmer, Pilot
2/Lt L.L. Sternbeck, Co Pilot
2/Lt J. Gillespie, Navigator
S/Sgt A.F. Babich, Nose Turret Gunner
T/Sgt P.J. Kruse, Engineer
T/Sgt D.C. Putman, Radio Operator
S/Sgt R.J. Long, Right Waist Gunner
S/Sgt R.J. Damico, Left Waist Gunner
S/Sgt J.H. Feinstein, Bottom Turret Gunner
S/Sgt N.B. Johnson, Tail Gunner

Bombanfall mot Tutow påskdagen 1944

- Text av Bo Widfeldt -

Tre B-24 nödlandade på Bulltofta den 9:e april 1944. De hade avdelats för anfallet mot Tutow. B-24D PISTOL PACKIN´MAMA flögs av 1/Lt Palmer.
Andra besättningar kunde rapportera att planet träffats av eld från ett anfallande fientligt jaktplan klockan 11.37 (position 5440N-1240E). Planet skadades i höger vinge. Det sågs lämna formationen och styra mot Sverige, som låg omkring 60 km bort. Alla fyra motorerna verkade arbeta och flygplanet föreföll vara under kontroll när det sist observerades på 5 500 meters höjd. (MACR 3851)
Planet genomförde en hård nödlandning på Bulltofta vilket medförde stora skador på planets undersida och sättningar i flygkroppen. I vänster vinge fanns skador som bedömdes komma från luftvärn. På vingens undersida var plåten uppriven på en yta av omkring 2 x ½ meter. Höger skevroder var skadat. På motorerna fanns inga synliga skador. Nospartiet hade kraftiga plåtskador eftersom noshjulet trycktes in i samband med landningen. Till följd av svåra skadorna skrotades planet 1945.
Besättningen omhändertogs och anlände till Korsnäs den 12 april. 1/Lt Palmer repatrierades den 27 februari 1945 tillsammans med bland andra färdmekanikern T/Sgt Kruse.

Färdmekanikern berättar själv om den sista flygningen med PISTOL PACKIN´MAMA som hade fullbordat 29 bombuppdrag men bara hälften av det 30:e när man landade på Bulltofta den 9 april 1944:

"42-72858 var inte vårat flygplan. Vi flög henne denna dag, men som lån eftersom vårt flygplan SHOO SHOO BABY hade skjutits sönder på vårt tidigare uppdrag. Vi kom åter till basen med 130 hål efter luftvärnsbeskjutning och planet var nu under reparation.
Den nionde april var påskdagen och vår besättning tilldelades PISTOL PACKIN´MAMA för anfallet mot Tutow. Vår ordinarie radiotelegrafist, Paul Brown, och vår bombfällare, Lt Hybarger, ersattes av Davit Putman och Andrew Babich. Senare fick jag höra att Hybarger omkom vid ett annat anfall den 7 juli 1944.
Vi anfölls under flygningen mot målet av gulnosade Bf 109 och Fw 190. Under tredje eller fjärde anfallet träffades vi i höger vinge. Dom missade motor nummer fyra men det stora hålet i vingen tillsammans med den stora ytan plåt som revs upp fick motorerna att öka i temperatur. Vi träffades också i nospartiet vilket slog ut nosstället.
Nu kunde vi inte hålla platsen i formationen även med maximal effekt så vi började halka efter. När vi träffades befann vi oss nära Hamburg så vi svängde mot Sverige. Flera jaktplan började jaga oss men dom sköt inte! De såg att vi hade problem och nu flög till Sverige och bort från kriget!
Nu var vi över Danmark, nära Malmö på svenska sidan. Innan några nya anfall från tyska jaktflyget kom, dök en rote svenska Reggiane 2000 jaktplan (J 20) upp vilket jagade bort eventuella förföljare. De ledde oss till flygplatsen vid Malmö (Bulltofta).
Vi kunde inte fälla ut nosstället även om vi försökte veva ner det manuellt. Det var rejält sönderskjutet. Besättningen slängde allt löst överbord för att minska vikten. Vi kunde inte klara oss länge till så vi följde svenskarna till Bulltofta, ett fält utan permanentade banor i Malmö.
Med infällt nosställ och huvudställen ute kom vi in för nödlandning på gräsfältet. Jag var placerad i bombrummet där jag kunde se vår pilot, Lt Palmer, och besättningen i övrigt var i stjärtpartiet där vi kunde se varandra. Efter att föraren satt ner planet på huvudstället och saktade ner började de fyra i stjärtpartiet att sakta röra sig framåt för att låta nosen sakta sänka sig efter mina teckeninstruktioner.
Nosen sänkte sig tills den började virvla upp gräs och jord. Därefter började den gräva ner sig. Eftersom jag stod i bombrummet vid kanten till flygdäck var jag tvungen att lyfta upp fötterna för att de inte skulle begravas i jorden. Det var den snyggaste nödlandning jag över huvud taget någonsin sett. Vi var förstås skakade och rädda men ingen av oss var skadad.
Svenskarna behandlade oss utomordentligt väl. De förklarade att eftersom vårt bombplan var skadat hade de stått på vår sida för att jaga iväg tyska jaktplan. Ytterligare nio amerikanska plan landade i Sverige denna påskdag."

Foto via Mikael Forslund

Foto via Nicklas Östergren