1944-01-05

Boeing B-17F Flying Fortress "Lakanuki" - Serial # 42-5827

USAAF 379 BG, 524 BS, Kimbolton, Stn 117

Färgprofil av Torstein Landström

1/Lt A.E.Grissom, Pilot
2/Lt J. Phillips Jr, Co Pilot
2/Lt J.T. Beach, Navigator
2/Lt H.A. Eklund, Bomber
T/Sgt H.W. Havet Jr, Radio Operator
T/Sgt J.O. Prochazka, Engineer
S/Sgt B.A. Green, Ball Turret Gunner
S/Sgt D.A. Sower, Right Waist Gunner
S/Sgt B.E. Kelley, Left Waist Gunner
S/Sgt R.D.Hall, Tail Gunner

Ögonvittnesskildringen

- Text av Ulla Hjördis Nilsson -

Trettondagsafton 1944 började som en helt vanlig vinterdag i Västra Värlinge med ett tunt snötäcke, någon minusgrad och tämligen vindstilla men innan dagen var slut skulle det ha inträffat en mindre sensation i den lilla byn.

Hela familjen var samlad, min far, mor, storasyster och jag, som då var 13 år. Det fanns också min systers klasskamrat från Trelleborg på besök. Hon och min syster hade fått för sig att min mor skulle lära dem att baka vetebröd och efter det att de satt degen till jäsning skulle vi äta. Precis när vi skulle sätta oss till bords så hör vi ett fruktansvärt dån och när vi tittar ut genom fönstren så ser vi ett stort flygplan som flyger väldigt lågt. Det tog bara några sekunder så försvann det men efter någon minut upprepades samma manöver och då rusade vi alla utom min mor ut på gårdsplanen för att se vad som stod på.

Därute såg vi hur planet cirklade över byn precis som det sökte landningsplats och vår far kunde se att det amerikanskt bombplan. Medan vi står därute så ser vi plötsligt hur planet går ner och att det troligen nödlandade bakom byn – var kunde vi inte se. Min far tog genast sin cykel och en kamera och åkte iväg men min syster och jag som hade våra cyklar undanställda på vinden hade inte den möjligheten. Min mor var nämligen av den åsikten att cyklade man på vintern fick man i sig alldeles för mycket kall luft och detta var i det närmaste livsfarligt så därför var våra cyklar undansatta mellan december och mars.

Vi hade således endast ett sätt att komma till landningsplatsen och det var att springa. Vi och min systers kompis rafsade ihop våra ytterkläder och snörde på oss våra pjäxor (skobeklädnaden på den tiden) och for iväg. Vi hörde att vår mor stod på trappan och ropade något om vetebröd men det struntade vi i – i synnerhet jag som inte alls var inblandad i det projektet.

Det var drygt en kilometer till byn och att springa med pjäxor var inte det lättaste så ibland fick vi stanna några sekunder för att hämta andan. När vi sprungit genom byn trodde vi oss se landningsplatsen för där hade redan samlats folk och då fick vi nya krafter.

Planet direkt efter landningen.
Foto via Ulla Hjördis Nilsson.

Nu hade det svenska försvaret skickat upp ett flygplan som kretsade över landningsplatsen och flög på väldigt låg höjd. Strax utanför byn så möter vi en kvinna som bodde i byn och som sprungit iväg endast iklädd en kofta och mössa. Precis när vi möter henne så går det svenska planet ner på låg höjd och då skriker kvinnan förtvivlat "dom tar mej, dom tar mej" och drar förklädet över huvudet precis som om det skulle skydda henne. Vi gav oss inte tid att lugna henne utan sprang vidare – vi mot landningsplatsen och hon hem till byn.

När vi väl kom fram till landningsplasten så var den avspärrad men vi hann i alla fall se när besättningen kom gående på väg in till gården, på vars ägor de hade landat.

Den 7 januari var det stora rubriker i de båda lokaltidningarna Trelleborgstidningen och Trelleborgs Allehanda och när vi kom tillbaka till realskolan i Trelleborg efter jullovet så hade vi ungar från den lilla byn något att berätta.

Hur det gick med vetebrödet minns jag inte men förmodligen hade min mor bakat ut det.

Trelleborg 2013

En av de få föremål som finns kvar från planet är ett avfyrningshandtag. Tack vare Ulla Hjördis Nilsson, vars familj bevarat det sedan buklandningen 1944, finns det numera bevarat i FLC:s samlingar.
Foto Nicklas Östergren.

Foto via Bo Widfeldt

Foto via Arlandasamlingarnas arkiv

Foto via Nicklas Östergren

Planet uppställt efter transport till skrotgården på Bulltoftafältet.
Foto: Sturup OP Avd. via Mats Truedsson