1943-08-24

Halifax MK II LQ.V - Serial # HR923

405 Sqn. Grenadine Lodge

Färgprofil av Torstein Landström

WO1 H Smith - Pilot
F/O Davies - Navigator
Sgt Cassion – Bomb Aimer
Sgt O'toole - Wireless Air Gunner
Sgt Catlin – Flight Engineer
Sgt Gate – Mid Upper Gunner
Sgt J Flick – Rear Gunner

Från Berlin till Sverige
eller
Kanadensare spelar hockey i Sverige 1943

- Text av Jim Flick -

Vi hade gjort två långa uppdrag, först Nürnberg den 10nde augusti och sedan Turpin den 12te augusti. Efter uppdraget till Turpin blev vår pilot F / S Robinson sjuk och vi blev tilldelade en annan pilot, WO 1 Hector "Snuffy" Smith, RCAF. Vår navigatör F / O Davies insisterade på att vi genomförde flera träningsflygningar tillsammans samt ett par övningar på land med våra räddningsbåtar.

Under träningsperioden missade vi fem uppdrag fram till den 22 augusti. När vi sedan ansågs vara operationsdugliga igen förväntade vi oss att få flyga på nästa uppdrag. Jag kommer aldrig glömma genomgången inför uppdraget, när ridån drogs bort och visade en lång markerad linje hela vägen till Berlin, the big one! Jag skulle tro att jag fick skräckrysningar liksom många andra som var närvarande.

Vi startade vid klockan 22:00 och korsade den holländska kusten, därefter var det nästan raka vägen till Berlin. Målindikatorer skulle släppas över Berlin 17 minuter före midnatt. Enligt vår navigatör var vi över stadens centrum på utsatt tid. Jag rapporterade att målindikatorerna föll ungefär 5 miles bakom oss. Då blev vi upplysta av strålkastare. Piloten kastade flygplanet runt och uppåt och sedan rakt ned i mitten av ljusstrålen. I den första våldsamma manövern svimmade jag i aktertornet. När jag vaknade till några sekunder senare såg jag nosen av en Messerschmidt 109. Ur vingarna slår det ut mynningsflammor Skotten tar på båda sidor om mig och slår ut de flesta av våra fenor och roder. Han var cirka 100 meter bort, "point blank" för mig, så jag öppnade eld. Samtidigt tog toppskytten hand om en annan ME 109 som skjutandes dök förbi det bakre tornet. Den andra ME 109an avfyrade då sin kanon. Skuren gick genom glaskupolen och granatsplitter träffade mig i axeln.

Sgt Jim Flick i bakre tornet

Nu var vi på 5.000 fot precis över Berlin. Piloten rätade upp planet och styrde nord nordväst. Vi stötte inte på några fler jaktplan den natten. All vår elektronik var utslagen och vi hade fortfarande våra ITs ombord. Färdmekanikern kontrollerade vårt bränsle och konstaterade att vi inte hade tillräckligt för att återvända till England. Flygplanet försökte stalla så vi släppte de TIs vi hade i bombrummet genom att manuellt fälla dem. Men vi hade fortfarande fyra bomber på vingarna, två på var sida. Flygplanet planade till slut ut och det var dessa underbara Merlin motorer som räddade oss ur knipan. Piloten måste ha gett full gas hela vägen till Östersjön.

Vi flög nära Sveriges kust och några svenska artillerister öppnade eld med luftvärnet. Men de sköt långt ifrån oss. Det vara bara en del i neutraliteten att skjuta på alla flygplan som kom in deras område. Piloten beslöt att landa den gamla trötta "V" för Victor när vi var ungefär tre miles från den svenska kusten, i närheten av Ystad. Det var klockan 03:00, 24 augusti 1943. Vår tidigare träning med räddningsbåtarna visade sig nu löna sig. Alla visste exakt vad de skulle göra. Enligt vår navigatör gjorde vi det dubbelt så fort som under träningen.

Vi drev i båtarna i ungefär sex och en halv timme innan vi plockades upp av svenska kustbevakningen och fördes till Ystad. Vi möttes där av en officer från svenska flygvapnet vid namn Löjtnant Yackobie. Vi hade hört om honom tidigare vid genomgångarna hemma på basen. Han hade rapporterats vara pronazistisk. Han var mycket vänlig och gav oss cigaretter och öl, men vi sa inget till honom.

Efter att ha man hade tagit mig och bomfällaren till sjukhus sattes vi på ett tåg och fördes till Falun, ca 160 miles från Stockholm, till interneringsläger # 4. Vi bodde i lägret i några veckor. Men allt eftersom fler flygare anlände blev lägret till slut för litet. Vi förflyttades då till skidstugor i området. De var lyxhotell!

Besättningen av Halifax LQ-V
Främre - O'Tool, Gatling, Davies
Bakre - Gates, Cassidy, Smith, Flick

Vi fick civila kläder, skidor, skridskor, etc. När en reporter från Stockholm såg några av oss spela hockey på sjön vid vår stuga frågade han om vi var kanadensare och om vi ville sätta upp ett lag och spela mot ett svenskt lag. Han höll i alltihop, betalade för alla våra tillstånd, resekostnader, och vi spelade totalt 24 matcher. Det var ett bra sätt att utkämpa krig.

Vi fördes tillbaka till England den 16 Mars 1944 och fick fem veckors ledighet. Sen var vi tillbaka i verksamheten igen, den 27 maj 1944, med 432 Squadron. Vi avslutade vår tjänstgöring med 35 uppdrag i oktober och återvände därefter till Kanada i november 1944.

Foto via Bo Widfeldt

Källor/Tack till:
Jim Flick
Karl Kjarsgaard