1945-05-04

Messerschmitt Bf 109 F-2, Werk # 6741

Schisschule d.Lw. Lyngby Köpenhamn

Färgprofil av Claes Sundin

Lt Karl Materleitner, Flugzeugführer

Tysk nödlandning i Skåne

- Text av Lennart Westergård -

Foto via Bo Widfeldt

Lördagen den 9 oktober 1943 landade leutnant Materleitner, Luftwaffe, med en Messerschmitt Bf 109 F-2 i Kristianstad. Detta är relaterat i boken Nödlandning Sverige (Wegmann & Widfeldt) och landningen är förknippad med goda poänger och väl värd en särskild berättelse. I garnisionsstaden Kristianstad rådde livlig verksamhet med två regementens depåer, I 6 och A 3. Krigsförband organiserades och utgick till sina beredskapsuppgifter, andra hade avlösts och kom "hem" för avrustning. Därtill pågick gängse utbildning av åldersklassen. A 3 svarade för vaktstyrkor för bevakning och skydd av sina kaserner, stabsbyggnader och förråd. En av dessa var vakten vid garagen i Näsby, en rad eternitlador utefter vägen från mejeriet längs I 6 kasernområde. Denna vakt bestod av en konstapel som chef och tre poster. En av dem var vpl befälseleven Sandberg från Stehag utanför Lund. Han och hans två kamrater hade ryckt in och påbörjat sin utbildning i juni.

Sandberg stod på post och blickade ut över Näsby fält. Vaktchefen och de andra två posterna vilade i en liten trähydda längre bort. Intill Sandberg stod en stolpe och på denna satt en ringledningsknapp. Genom att trycka på den kunde posten vid behov tillkalla vaktchefen – en signal – eller hela styrkan med upprepade signaler. Det var en kylig höstmorgon och Sandberg frös lite, men solen började stiga över nejden och skingra morgondiset. Då hördes plötsligt motorbuller från ett flygplan. Sandberg kisade mot himlen men kunde inte se något. Flygplan över Kristianstad var inte ovanligt. Vårt eget jaktflyg opererade från Ripa och Rinkaby. Motorbullret fortsatte och hördes nu bortom träddungen kring mejeriet och så, inför Sandbergs uppspärrade ögon, sänkte sig ett jaktplan och landade på fältet längs garagen, bara något hundratal meter bort. Det var inte svenskt. Det hade hakkors på stjärtfenan! Det var tyskt!

Foto Åke Roos (via Björn Roos)

Posten bearbetade frenetiskt ringledningsknappen för att få ut vaktstyrkan. Ingenting hände. Planet hade stannat och piloten drog tillbaka glashuven. Propellern snurrade långsamt och motorn puttrade på tomgång. Piloten studerade omgivningen. Sandberg kände väl till grundregeln för posten, att han inte i första hand fick lämna poststället. Meningen var ju att vaktens "slutna del" skulle rusa ut och ta hand om situationen. Sandberg ringde igen, häftigt. Fortfarande hände ingenting och nu måste Sandberg handla! Han satte iväg mot flygplanet som han närmade sig snett bakifrån höger. När han kom fram hoppade han resolut upp på högra vingen intill flygkroppen. Så stack han sin långa karbinbajonett mot pilotens hals.

Måhända var det en reflex, ty när piloten upptäckte Sandberg drog han på gas och planet ryckte till framåt på den något tuviga marken. Sandberg höll då på att falla baklänges men hindrade detta med hjälp av sin karbin. Men det hade också till följd att bajonetten trycktes hårdare mot pilotens hals och denne fann därför situationen synnerligen ohälsosam. Han drog därför snabbt av gasen och kupera motorn, som stannade med en djup suck.

Där stod nu Sandberg med sin bajonett på flygarens strupe. Denne tittade skräckslagen på den svenske soldaten. Sandberg kände att han för stunden hade initiativet men, men hur skulle han behålla det. Vad skulle han nu göra? Han har nog en pistol tänkte han, men så blixtrade det till i hans hjärna, det tyska ordet för vapen. Waffe, varpå han med hög röst skrek: "Waffe!"

Långsamt och försiktigt lyfte tysken upp sin Lugerpistol med tummen och pekfingret runt kolven och släppte den utanför sittbrunnen. Pistolen slamrade iväg längs vingen och dunsade i marken. Sandberg drog sig nu ut en bit på vingen, siktade med karbinen mot piloten och viftade åt honom att stiga ur. Piloten lydde och hoppade ner på marken. Sandberg stod kvar och siktade. Piloten krängde av sig fallskärmen, varefter Sandberg pekade mot vakthyddan. Tysken lade händerna på huvudet och började gå i anbefalld riktning, följd av Sandberg med pistolen i fickan.

Nu äntligen hände saker i vakthyddan. Vaktchefen och de andra posterna hade tumlat ut men kunde först inte se Sandberg – poststället var ju tomt. När de så lufsade ut mellan garagen och vyn öppnade sig över fältet, möttes de av en märklig synd! Där kom Sandberg med stål i blick och framför honom gick en tysk flygare med Sandbergs bajonett i baken! Ute på fältet stod ett tyskt jaktplan.

Den tyske piloten var baserad i Danmark. Han berättade senare att han under uppdrag hade förlorat kontakten med sitt förband i luften, att hans radio krånglat och att han förlorat orienteringen i dimma samt därefter börjat få bränslebrist. När han landade på Näsby fält visste han inte var han var men hoppades på att det var Danmark. När han fick syn på Sandberg förstod han att han kommit helt fel, dennes såg definitivt inte ut som någon tysk soldat, och därför hade han fått impulsen att "dra på" för att starta igen. "Men för all del" sade han, "Jag hade ju inte kommit så långt, bensinen var nästan slut".

Leutnant Materleitner togs till regementsledningen i Kronohuset vid Stora Torg för förhör och i väntan på vidare transport för internering förplägades han med lunch på officersmässen i samma byggnad. Hans uppdykande där väckte viss uppståndelse, kan man förstå. I samband med ett toalettbesök passade Materleitner på att rymma men hittades några timmar senare på vinden. En tysk officer på drift i Kronohuset var en pinsam fadäs, men det är ju en annan historia.

Sandberg bestods mycken ära och berömmelse för sin rådighet. Vid en högtidlig uppställning behängdes han av regementschefen med en fin medalj för sina insatser.

Flygplanet, som var helt oskatt, provflögs i december av Lambert-Meuller för jämförande tester. Efter motorhaveri skrotades det senare. Materleitner och en annan tysk jaktförare, som samma dag landat i trakten av Alvesta, fick återvända till Danmark i november samma år.

En tidig version av berättelsen har varit införd i Wendisten 1/1990 samt versionen ovan i Svensk Flyghistorisk Tidskrift 4/94.

Foto via C.G. Ahremark

Foto via C.G. Ahremark)

Foto via C.G. Ahremark