1940-05-29

Heinkel He 111H-3, Werk # 3158

2./K.G. 26

  • Oblt. Egon Schmidt, Fluzeugführer
  • Fw. Harald Lipp, Beobachter
  • Uffz. Walter Neusüss, Bordfunker
  • Uffz. Herbert Ranscht

 

Tysk nödlandning i Tverrdalen (Norge)

- Text och teckning Bengt Hermansson -

Mot kvällningen onsdagen den 29/5 1940 startade ett av många tyska bombuppdrag mot Narviksområdet. Uppdraget för kvällen var anfall mot allierade sjöstridskrafter i Rombaksfjorden och Beisfjord. Som så många gånger förr så var det enheter ur Kampfgeschwader 26 som gav sig i väg från Vaernes flygplats i Trondheim. En relativt händelselös, men lång, transportsträcka över vidsträckta kuperade fjällandskap och fjordar förde bombplanen mot målet. Besättningen var förberedd på mottagandet. Dagen innan hade kamraterna i andra Heinkelplan stött på nytt kraftigt motstånd från helt andra jaktplan än de välkända, hangarfartygsbaserade, Blackburn Skua-maskinerna. Svettiga av anspänning närmade man sig Narviksområdet. Britterna var larmade. Beredskapen var hög på basen i Bardufoss. En relativt kort flygsträcka gjorde att britterna snabbt var på plats över Björnfjell eller Narvik för att ta emot inkräktarna.

Foto: Kjell Sörensen

Innan tyskarna ens hunnit fram till målområdet anfölls de av två Hawker Hurricanes från RAF:s 46 fighter squadron. På ett av bombplanen , med beteckningen 1H +FH, lyckades de engelska piloterna Pat Jameson och Johnnie Drummond förstöra motorernas oljeförsörjning. Signalisten ombord på den tyska maskinen, Uffz. Walter Neusüss, som också sköter maskingeväret på taket avlossar magasin på magasin mot angriparna. Dock utan synbar verkan. Under anfallet omkom Uffz. Herbert Ranscht träffad av kulor från britterna. Ranscht hade sin stridsplats i bukgondolen där han skötte det främre och bakre maskingeväret. Detta var en mycket utsatt position i planet som tyskarna döpt till "Sterbebett", dödsbädden.

Foto: Kjell Sörensen

Med motorernas smörjoljeförsörjning satt ur spel skulle man inte kunna ta sig hem. Med redan överhettade motorer flög man söderut under höjdförlust. Hurricaneplanen gav upp förföljandet och sökte nya mål. Sydöst om Narvik, i flygplanets flygriktning, utbreder sig Tverrdalen. En bred fjälldal som avslutas med en tvär brant ner mot Skjomen. Befälhavaren ombord, Feldwebel Harald Lipp, nödfäller bomblasten över Tverrdalen och ger order till föraren, Oberleutnant Egon Schmidt att företa buklandning i den steniga fjällterrängen. Då hade de båda Junkersmotorerna redan börjat gett upp. Det blir ett kraftigt möte med fjället. Bukgondolen rivs av vid första markkontakten, planet studsar upp och slår ner igen . Aluminiumplåt gnisslar och skrapar mot stenarna. Lösa föremål virvlar runt i flygkroppen. Till slut stannar planet upp i stenmoraset. Lipp ådrar sig en huvudskada med hjärnskakning, de andra båda har klarat landningen utan större skador.

Foto: Kjell Sörensen

Neusüss och Schmidt hjälps åt att dra ut den livlöse Ranscht ur planet och begraver honom nödtorftigt invid flygplanet. På sedvanligt vis sätter besättningen sedan eld på flygplanet och påbörjar sin mödosamma fotvandring österut, mot Sverige. Klockan har då passerat tolv, natten mot den trettionde maj.

Foto: Kjell Sörensen

Efter att ha ledsagat den skadade Fw. Lipp över fjällmassiven passeras den svenska gränsen fredagen den trettioförsta maj. Besättningen nådde då Sjangeli, c:a 30km sydväst om Abisko turiststation. Här omhändertas man av svensk gränsbevakning och skickades på förhör.

Den svenske underrättelseofficeren, Stig Synnergren (senare svensk ÖB), som tillhörde den svenska skidlöparbataljonen i området förhörde tyskarna som redogjorde för det inträffade. Man uttryckte bl a sin tur över att inte ha stött på allierade förband som fanns i området. Dock utelämnades uppgifter om den omkomne besättningsmedlemmen som lämnats kvar. De tre internerades sedan i Kiruna fram till den nionde juni och därefter vid Kronobergshed fram till att flygarna fick returnera till Tyskland den tolfte juli 1940.

Foto: Kjell Sörensen

Walter Neusüss fortsatte sin bana i Luftwaffe. Efter återkomsten från den svenska interneringen blev han placerad på Sola i Stavanger. Sedan flög han för KG 4 i Nordafrika.

Efter att ha flugit 283 uppdrag mot fienden mottog Walter utmärkelsen " Frontflugspange im gold". Han avslutade kriget i Salzburg där han var chef för en pejlanläggning. Här övergav han sig i amerikansk fångenskap 1945. Walter Neusüss avled, 94 år gammal, den 25 augusti 2009 Kl 23:15 på sjukhuset Marienkrankenhaus i hemstaden Hamburg.

Foto: Kjell Sörensen