1944-08-29

Lancaster Mk I - Serial # ME742

626 Sqn

Färgprofil av Torstein Landström

F/O R.C. Hawkes, Pilot
F/O H.D. McPhail, Co Pilot
F/O R.M. MacKay, Flight Engineer
F/O R.J. Williams, Navigator
Sgt G.Langdon, Wireless Operator
Sgt C.G. Ockwell, Bomb Aimer
F/S H.D.C. Allison, Mid-Upper Gunner
F/O L.W.Bovee, Tail Gunner

Då var katastrofen nära i Båstad

- Text av Kalle Eriksson -

Det är tisdagen den 29 augusti 1944. På flygplatsen i Wickenby i England pågår förberedelserna för den kommande nattens bombraider mot tyska städer. De flesta plan som nu ses över är av typ Avro Lancaster. Det är en av de tre bombplanstyper som engelsmännen förfogar över.
Planen servas och tankas. Ca 8 ton bomber lastas i varje plan. Arbetet går rutinmässigt numera. Det här bombkriget mot tyska mål har pågått sedan i januari 1943. Det var då en överenskommelse träffades mellan de brittiska och amerikanska stabscheferna om att detta bombkrig skulle startas. Om engelsmän och amerikaner var överens om att bombningarna var nödvändiga, så hade de emellertid inte varit överens om på vilket sätt det skulle ske. Britterna ansåg, att raiderna skulle genomföras i skydd av nattens mörker, även om det innebar att precisionen blev sämre. Förenta Staternas stabschefer ville utföra precisionsbombningar mot noggrannt utvalda mål – en viss fabrik, ett varv o.dyl. Detta krävde bombningar på dagtid. Så kom det sig att engelsmän bombade på nätterna och amerikanarna på dagen.

Flygningen planeras

Samtidigt som mekanikerna arbetar med planen i hangarer och på startplattor är besättningarna samlade för genomgång av den förestående turen. Besättningen till Avro Lancaster Mark I ME 742 leds av flygförare Robert C. Hawkes, från Royal Canadian Air Force.
Den övriga delen av besättningen består av skytten Harold Allison, signalisten George Langdon, skytten Lyle Milton Bovee, mekaniker Robert Mc Kay, 2:e föraren Duncan Mc Phail, bombfällaren Clifford Ockwell samt navigatören Reginald Williams. Fyra kanadensare och fyra britter. Tillsammans med övriga besättningarna går de nu igenom nattens flygning. Kartor studeras. Väderleksrapporter likaså. Ganska klart väder och månsken förutses över bl.a Danmark och södra Sverige, där såväl inflygning som återflygning skall ske. Två tyska städer skall anfallas: Königsberg och Stettin. I raiden deltar 189 plan mot Königsberg, medan samtidigt 403 plan skall anfalla Stettin.
Strax efter kl. åtta på kvällen körs besättningen på ME 742 ut till det fulltankade och fullastade planet. Åtta unga män som liksom alla de andra hoppas kunna vara tillbaka i Wickenby innan nästa dag gryr. Samtidigt vet de av erfarenhet, att alla besättningar kommer inte att återvända. Kl. 20.51 (GMT) lyfter planet från Wickenby.

Fotot är taget vid Staben vid Marieborg, Torekov
Stående fv: Sgt G.Langdon (WO) RAF, F/O R.C. Hawkes (P) RCAF, F/O R.M. MacKay (FE) RAF
Sittande fv: Sgt E.W. Cunningham (SO) RCAF (ende överlevande från ME592), Sgt C.G. Ockwell (BA) RAF, F/S H.D.C. Allison (MUG) RCAF, F/O L.W.Bovee (TG) RCAF, F/O R.J. Williams (N) RAF

Mot Danmark och Sverige

Den här nattens anfall mot Königsberg och Stettin skall genomföras i två etapper. Genom att låta en styrka passera Danmark på väg mot Königsberg en timma tidigare än de övriga kan de båda tyska städerna anfallas samtidigt.
Överflygningen av Danmark sker den här natten något nordligare än brukligt. Från Nordsjön, kommer man in över den nordliga delen av Jylland. Där viker man av mot sydost passerar Kattegatt norr om Själland och går in över den svenska västkusten med armadans centrum över nordvästra Skåne och södra Halland. Stettinstrykan viker sedan mot söder med Königsbergstyrkan fortsätter mot sydost och Hanöbukten.

Flygarmadan kommer

Vid halv elva tiden på kvällen kan man i västra Skåne börja höra det dova mullret från den annalkande flygarmadan. Människorna samlas på gator och vägar. Lyssnar...
Så har man lyssnat så många gånger förr. Känner igen ljudet. Vet att det är allierade bombplan på väg mot tyskland.
Den här gången tycks det dova mullret aldrig upphöra. I våg efter våg väller planen in över Sverige. Det här tycks vara den största flygarmada som hitills under kriget passerat Sverige.
Lancastern, ME 742, med Robert C. Hawkes vid spakarna är ett av de bombplans, som träffas av den tyska elden. Två av motorerna blir snart manöverodugliga. Piloten försöker manövrera det vidare västerut, där han vet att Sverige skall finnas. Plötsligt fattar planet eld. Nu finns bara en utväg. Robert Hawkes ger order till besättningen att hoppa. Själv gör han ett sista försök att manövrera planet ut över havet, innan han själv hoppar. Hawkes lyckas inte få planet ut över havet. Däremot undviks något som skulle kunnat bli en katastrof, nämligen att det med bomber fullastade planet störtat mitt i samhället – Båstad.
I Nyled utanför Båstad lyssnar Doris Olsson och hennes man till motorljudet från flygplanen. Vid halvtolvtiden hör de plötsligt ett snabbt tilltagande dån från motorer.
Det måtte väl inte störta, säger Doris.
Knappt har hon yttrat orden förrän det hörs en våldsam smäll.
Förskräckta rusar de ner från andra våningen. Där nere finner de en fruktansvärd förödelse. Överallt glassplitter. Pappen i taket hänger i flagor. Radion har fallit ned från sin plats. Skorstenen har flyttat sig...
Det blir inte mer sömn den natten. Snart samlas grannarna. Oron är stor. Finns det bomber som inte har detonerat? Snart visar det sig att det verkligen finns brandbomber alldeles i närheten.

Ett eldsken på himlen

Hilmer Larsson och Gustav Petersson är på vandring mot sitt hem i Nyled. De har som så många andra upplevt den våldsamma aktiviteten i luften hela kvällen. Plötsligt ser de ett eldsken på himlen i söder. De hör motorvrålet. Förstår att ett plan är på väg att störta. De kastar sig ned i närmsta dike för att söka skydd. Då hör de smällen. Lyckligtvis har planet störtat en bit bort. Lättade reser dig sig. En stund senare upptäcker de, hur det börjar brinna i några risbuntar, som ligger staplade mot väggen på Alfred Johanssons gård. Snabbt lyckas de släcka branden, som annars kunnat få katastrofal omfattning. De förstår, att branden har ett samband med det plan som nyss störtat i närheten.

Haveriplatsen 2010. Foto © Bo Widfeldt

Bryskt uppvaknande i Flo

Egon Green befinner sig på gården i Flo, belägen på höjderna strax ovanför Båstads samhälle. Gården ägs av brodern Erik och dennes hustru Solveig. Egon arbetar hos dem.
Under kvällen har de lyssnat på det mäktiga ljudet från skyn. De har förstått att en mycket stor flygarmada passerar över deras hem på väg mot Tyskland. Egon har gått till sängs och har, trots dramatiken i skyn, lyckats somna. Det blir ett våldsamt uppvaknande. Plötsligt finner han att sängen och hela rummet är täckt av glassplitter. Inte en ruta är hel. Omtöcknad tar han sig upp. Letar sig igenom husets olika rum. Finner en fruktansvärd förödelse: Överallt krossat fönsterglas. Glassplitter har flugit tvärs igenom huset, genom en öppen dörr och satt sig fast i gardinerna på andra sidan. Fönsterkrukor är vräkta omkull över golven.
Ute på altanen träffar han Erik och Solveig.
De ser eldskenet från höjden i öster. Förstår, att ett plan måste ha störtat alldeles i närheten.
Medan de står där lyser det plötsligt till på himlen i sydväst. Eldskenet dalar mot horisonten. Ännu ett plan har störtat. (Senare får de veta att det är planet som störtat i Vejbystrand:???
Egon är hemvärnsman, och tillsammans med Erik kommer han fram till, att han bör söka sig fram till det flygplansvrak som måste finnas alldeles i närheten. Han klär på sig, tar sitt gevär och ammunition och beger sig iväg. Det brinner lite överallt på marken. Tydligen brandbomber som slungats ut. Han kryssar sig fram mellan eldhärdarna mot själva kratern. Hela tiden på helspänn. Rädd att det skall finnas bomber som ej har detonerat. Rädd att finna rester av besättningsmän. Han ser att planet är slaget i småsmulor och förstår, att om besättningsmännen inte hunnit hoppa, är även dessa i småbitar...
Men Egon hittar varken levande eller döda människor. Han finner en krater ca åtta meter i diameter. Beskådar förödelsen från sitt skydd bakom en stengärdsgård.
Efter en stund börjar det dyka upp folk, som nalkas olycksplatsen från andra hållet. Först civila, men ganska snart även militärer. De senare spärrar snabbt av området. Egon återvänder till Flo.

Nattligt besök i Kvinnaböske

Nils Mattsson i Kvinnaböske är en av dem som lyssnar på den väldiga flygplansarmadan som passerar Bjäre. Han har sitt fönster mot norr. Plötsligt ser han ett eldsken på himlen. Som en lysande kula som dalar mot marken. Så lyses himlen upp vid horisonten. De måtte ha bombat här – av misstag, tänker Nils. Han tar på sig och går uppför backarna för att kunna se. Det visar sig att eldskenet kommer från en plats betydligt längre bort.
Nils börjar gå mot hemmet. Då ser han ytterligare ett eldsken på himlen, den här gången i sydväst, mot Vejbystrandshållet. (????? FLC anm.)
Senare på natten får gården besök. Anna Johansson från granngården (Johan Johanssons i Kvinnaböske) kommer och berättar att de fått besök av en militär, som inte kan tala svenska.
Med hjälp av en granne, Janne Andersson, kan de börja tala med främlingen. Janne Andersson har nämligen varit i Amerika och kan tala engelska.
Flygaren berättar att han heter Robert Morrison Mc Kay. Han är navigatör och en av de första som lämnat planet.

I samband med att Nils Mattson fick flytvästen och huvan, så skrev McKay sitt nummer och namnteckning i hans almanacka, på högra sidan är Mattsons egna anteckningar. Foto © Nicklas Östergren

Han är orolig för vad som hänt kamraterna. Han berättar att medan han dalade ner i sin fallskärm såg han planet brinnande störta i marken. Han hade också sett ett plan störta i sydvästlig riktning. (??? FLC anm.)
Han berättar också att de bestämt sig för att hoppa över havet men så nära land att de skulle kunna rädda sig. När Nils lägger fram en Skåne-karta på bordet, pekar Mc Kay ut var han befinner sig med en säkerhet som förvånar alla som den här natten är församlade i Kvinnaböske.
Flygaren går sedan och hämtar sin fallskärm, som han gömt vid en gärdsgård. Han vill ge den till Nils men denne avböjer. Däremot får Nils några andra flygtillbehör – flytväst, syrgasmask och en mössa.
Så kontaktas hemvärnet, och två man kommer. Senare även representanter för de militära styrkorna och deras förläggning i Torekov.
De kan meddela, att man funnit vraket av det störtade planet i Dala vid Båstad. Några döda besättningsmän har inte påträffats, vilket ger Mc Kay anledning att våga hoppas att hans kamrater är i livet.

Efter att ha landat med fallskärm kom McKay till Kvinnaböske gård. Nils Mattson längst till vänster, sittande på stenmuren. Längst till höger Nils fosterföräldrar, Gustaf och Hilma Persson. De övriga personerna på bilden är svenska soldater. Foto via Kristina Lindgren

Skakningar som kändes i Förslöv

För Ella Bjäråsen och hennes familj, som bor i Karstorp strax söder om Förslöv blir det en natt som de aldrig skall glömma. Tre flygplans störtningar upplever de.
Plötsligt ser de hur det blossar upp på himlen och hur ett stort flygplan som en brinnande fackla rusar ner mot himlen i väster. De tror att det störtat alldeles i närheten. Först dagen efter får de veta att planet störtat i havet utanför Vejbystrand. (???FLC anm...)
Samma natt ser de ett lika intensivt eldsken i öster. Det är det plan som störtar i Lärkesholm. (??? FLC anm...)
Plötsligt hörs något som liknar en kraftig duns. Det skakar i huset. Den stora flygaktiviteten leder genast tanken på att en bomb har fallit i närheten. Dagen efter får de veta, att det är ett flygplan som störtat alldeles intill Båstad.

Dramatisk natt

Sent på kvällen ringer telefonen hemma hoss lärare Folke Lundvall i Förslöv. Han är hemvärnschef för Förslöv-Grevie hemvärnsområde. Det är Rinemo vid Förslövs station som meddelar, att lokpersonalen på ett tåg rapporterat, att en fallskärmshoppare synts i luften söder om stationen.
Folke Lundvall larmar en hemvärnsgrupp.
Tillsamman med Sven Adler beger han sig på cykel till stationen. Därifrån går de söderut längs rälsen. Ingenting hörs eller syns. De återvänder till stationen och hämtar en stationslykta. Därefter beger dig sig på nytt söderöver. Plötsligt skymtar en främmande gestalt i mörkret.
Folke Lundvall ropar: "You are in Sweden", går fram och hälsar och upprepar för främlingen att han befinner sig i Sverige.
Enligt instruktionen förhör Lundvall främlingen. Denne har inga vapen. Inte ens skor... Dessa har han tappat under hoppet!
Han vet inte hur det är med hans kamrater. Han var den förste som hoppat. (Senare får Folke Lundvall veta att denne besättningsman, som heter Cunningham, och är kanadensare, var den förste som hoppat från det plan som störtat i havet utanför Vejbystrand - ???FLC anm...)
Så beger de sig tillbaka till cyklarna. Den unge flygaren får åka på Folke Lundvalls pakethållare. Hem till kyrkskolan, där Folke bor.
Från Båstad kommer telefon: Ett plan har störtat i Dala. En av de överlevande därifrån vill gärna tala med flygaren i Förslöv. Denne vägrar emellertid att gå till telefonen. En stund senare kommer en kapten Gustavsson från Torekov och hämtar Cunningham.

Morgontidiga gäster i Bösketorp och Krogstorp

Tidigt på morgonen knackar det på hos Karl Peterssons gård i Bösketorp. En flygare står där i dörren, till synes mycket orolig. Han blir desto gladare, när han upptäcker att han inte är i Danmark. Några språksvårigheter är det inte. Karl Petersson har bott i Amerika många år...
Vid femtiden på morgonen knackar det på i det hus i Krogstorp där Olga Jönssons bor tillsammans med sina syskon. Utanför dörren står en ung flygare. Han pekar på sin armbindel och säger: "Canada".
Han säger att han hoppat i fallskärm från ett flygplan som störtat. Han hade från början gömt fallskärmen i grusgraven bakom banvaktsstugan i Krogstorp. Sedan gårdens folk meddelat det inträffade, bjuds den unge flygaren på en tidig frukost, innan han blir hämtad för att sammanträffa med sina besättningskamrater.

Förödelse i Båstad

När morgonen gryr den 30 augusti kan Båstadborna och de militära myndigheterna granska förödelsen. Planet har fullkomligt smulats sönder. Rester av planet hittar man spridda hundratals meter från nedslagsplatsen. De många drivhusen tillhörande Hallandsåsens Driverier är så gott som förstörda. Tryckvågen har blåst ut tusentals glasrutor. I samhället har också några skyltfönster krossats. Hemvärn och militär har förstås varit verksamma under natten. Besättningsmännen, som hoppat i fallskärm och landat på olika platser söder om Båstad, har efterhand hittats. Under dagen sammanfördes de på hotell Skånegården i Båstad. Den lokala hemvärnschefen, Eric Carlsson, har ett samtal med piloten, Hawkes. Denne berättar, att han gjort allt för att lyckas styra planet ut över havet, innan det störtade men att han inte lyckats. Alla är glada och uppspelta över att ha hamnat i Sverige och inte i tyskockuperade Danmark.

Ko med tur

På morgonen går Egon och Erik Green husesyn. Alla byggnader har fått känna av tryckvågen, speciellt de sidor av husen som vetter mot nedslagsplatsen. Dörrarna står på vid gavel. Fönster krossade.
När de kommer för att mjölka sina kor som finns tjudrade på ett fält i Karstorp finner de en 65 centimeter lång järnbalk. Den har fallit precis där en av korna legat strax innan och lämnat sitt "liggemärke" i gräset efter sig. Kon har tydligen flyttat sig i rätt ögonblick...
Erik och Egon uppskattar avståndet från nedslagsplatsen till ca 800 meter.

Dramatik på flera håll i södra Sverige

Det är inte bara Båstad som berörs av krigsdramatiken denna natt. Några minuter efter olyckan i Båstad störtar en annan Lancaster i havet utanför Vejbystrand på Bjärehalvön. Endast en ur besättningen lyckas rädda sig genom att hoppa, den som Folke Lundvall tog hand om. Sju man omkommer. De begravs senare vid Pålsjö i Helsingborg.
Dagen efter kan tidningar och militära myndigheter summera och rapportera: 7 Lancasterbombare har totalhavererat. Ytterligare en har nödlandat. 26 man ur besättningarna har omkommit. 29 har överlevt haverierna. De interneras senare i Korsnäs i Dalarna och får efter en tid återvända till sina baser i England. Också i Danmark havererar flera plan denna natt. Totalt 12 stycken med sammanlagt 85 man ombord. Av dessa lyckas tre man fly till Sverige.

Källa: Tidigare publicerat i Bjärebygd 1984

Den 27 mars 2013 skänkte Kristina Lindgren, Grevie (dotter till Nils Mattsson) den flytväst, flyghuva och sygasmask som hennes far fick i gåva av Robert Mackay. FLC är mycket tacksamma att få förtroendet att bevara dessa föremål inför framtiden. Foto © Nicklas Östergren