1 Photographic Reconnaisance Unit

Redan 1938 fick Wing Commander Fred Winterbotham (RAF) uppdraget att bilda en särskild fotospaningsgrupp vars verksamhet gick ut på att i hemlighet utföra spaningsuppdrag över Tyskland. Gruppen använde ett flygplan av typ Lockheed 12A. Under täckmantel av att vara ett vanligt civilt affärsflyg fotograferades tyska industrier och militära anläggningar med väl dolda kameror inne i flygplanet.

Succén med dessa spionflygningar ledde till att en speciell avdelning inom det engelska flygvapnet (RAF) bildades, i September 1939, under namnet Photographic Development Unit (PDU). Basen blev den militära flygplatsen Hendon, norr om London under ledning av Squadron Leader Sidney Cotton, för övrigt samme man som, förklädd till affärsman, gjort de tidigare flygningarna i Tyskland. Till PDU utlånades två Spitfires som modifierades till fotospanare. All jaktplansutrustning togs ur maskinerna som t.ex vapen och de tunga pansarplåtarna som skyddade föraren. Planen målades också om i en blå nyans för att inte synas så bra mot himlen. Med monterade kameror och extratankar var maskinerna klara för omedelbara operationer. Dessa uppdrag ledde till att avdelning sändes till Frankrike under namnet Special Survey Flight. Härifrån flögs fotospaningsuppdrag över tyska trupprörelser strax före och under det tyska angreppet på Holland-Belgien och Frankrike i maj 1940. Omedelbart efter det att tyskarna gått in i Frankrike lämnade PDU fransk mark och återvände till Hendon.

Väl hemkomna ersattes Cotton av Wing Commander Geoffrey Tuttle som tidigare arbetet på PDU. Tuttle förutsåg expansionen av PDU och lovade att erfarenheterna man skaffat sig under Cottons ledning skulle praktiseras.

I juli 1940 ändrades namnet på avdelningen från PDU till PRU, Photographic Reconnaisance Unit. Uppdraget var från och med nu fjärrspaningsuppdrag. De första uppdragen var att lokalisera tyska flottenheter och baserna blev utflyttade till Skottland, Wick och St. Eval. Flygningarna visade sig vara synnerligen farliga där man, i flera fall, med obeväpnad flygplan tvingades till lågflygningar över kraftigt försvarade mål och kamper med fiendens jaktflyg. " Dicing", ett chansartat tärningsspel, var spaningsflygarnas öknamn på verksamheten. Förarna i de obeväpnade Spitfireplanen levde uteslutande på möjligheten att med lätta, motorstarka plan kunna flyga ifrån fienden. Men att utnyttja denna fördel var ett vågspel på långa flygningar där hög fart tärde kraftigt på bränsleförråden. I slutet av 1940 bombades Hendon svårt av tyska Luftwaffe och PRU flyttades till RAF Benson. Under denna period hade PRU många förluster men var mer lyckosam när Pilot Officer Suckling upptäckte det tyska slagskeppet Bismark ute på öppet vatten, en upptäckt som ledde till att Brittiska flottan så småningom sänkte slagskeppet. Ett annat var Flight Lt. Hills fotografering av den tyska radaranläggningen på norska Freya som sedan ledde till en engelsk kommandoraid där många vitala delar till den tyska radarn kunde erövras för utvärdering.

Teckning av Bengt Hermansson

Under 1941 och 42 flögs otaliga uppdrag över Norge. Ett av målen var återigen ett tyskt slagskepp, Tirpitz. Det var under ett sådant spaningsuppdrag , över Åsenfjord norr om Trondheim, som Whitaker blev beskjuten så svårt att han tvingades lämna Spitfiren över Härjedalen.

Flygplanen, som från början helt utgjordes av Supermarine Spitfire utökades efterhand med andra, mindre lyckade flygplanstyper i dessa sammanhang, Lockheed Hudson, Avro Anson och Martin Maryland. Inte förrän den snabba tvåmotoriga de Havilland Mosquito dök upp fick man ett likvärdigt komplement till Spitfiren inom PRU.

Mosquito PR.XVI, NS777 fotograferad på Hatfield. Foto: RAF

Under senhösten 1942 hade PRU expanderat så kraftigt att man valde att splittra upp PRU i fem olika divisioner. Nu upphörde PRU som enhet och istället flög man i de fem skvadronerna 540,541,542,543 och 544.

No 1 PRU återuppstod igen men det gjorde den först 1982.