1940-05-15

Heinkel He 111H-3, Werk # 6830

5./K.G.26

Färgprofil av Bengt Stangvik

Heinkel He 111H-3 projektet:
• Artikel om buklandningen på isen den 15 maj 1940
• Heinkelprojektet, del 1 (bärgningen)
• Heinkelprojektet, del 3 (instrumentpanelen)
• Heinkelprojektet, del 4 (Jumo 211 projektet)
• Bidragsgivare He 111
• Stöd vårt Heinkel He 111-Projekt

Heinkelprojektet, del 2

- Text och foto av Bengt Hermansson -

Från början var idén med detta projekt att försöka "göra någonting" med de sönderhuggna, förvridna och korroderade resterna som jag och Nicklas burit ner från fjället. Det vi såg var, i princip, hela ytterskalet till nosen på en Heinkel He 111. Det finns idag endast fyra originalmaskiner bevarade i världen så detta ansåg vi vara en raritet att försöka rädda så mycket som möjligt av.

Sune Andersson i Varberg antog utmaningen att ”räta ut” skrotbitarna och resultatet blev långt över förväntan. Utan riktiga ritningar, med bilder och dåliga skisser, började jobbet. Noggrannhet och känsla för hur saker och ting fungerar guidade Sune genom arbetet. Ibland med god hjälp av broder Allan. Betydelsen av noggrannhet och ”känsla” skulle visa sig lite längre fram i arbetet.

De ihopsträngade vrakresterna som Sune hade att börja jobba med

Sune och Bengt i den nästan färdiga cockpitdelen

Nosdelen stod snart färdig i det mått det fanns delar att tillgå. Ramen till bakre väggen mot bombrummet saknades helt varför inga referenspunkter runt bakre cockpitdelen fanns. Här fick Sune bruk för sin ”känsla”.

Skölden för K.G.26 Vestigium Leonis = I lejonets fotspår

Den förmodligen enda kända bevarade originalkokarden till K.G.26. Restaurerad fram med hjälp av det blekta originalet från 1H+HK. (finns fortfarande kvar i sitt ”originalutförande”). Den skiljer sig lite från de man sett avbildade. Originalet ser mera ut som en typisk vapensköld med insvängda sidor och topp. Förmodligen fanns det flera utföranden genom åren.

Invändig utrustning saknades helt och vi fick påbörja sökandet. Det jobbet håller fortfarande på och görs i huvudsak av Nicklas Östergren och mig. God hjälp har vi av vår vänförening, tillika hälftenägare i projektet, Nord-Österdal Fly og Militärhistorisk forening i Tolga, Norge. Norska Forsvarsmuseets flygavdelning med förre chefen Roar Glenne och nuvarande, major Anders Utgård, och inte minst konservator Birger Larsen på Luftforsvarsmuseet i Bodö är till ovärderlig hjälp i projektet. En hel del privatpersoner som haft material liggande i källare och uthus har också hört av sig. Det senare är mycket tacknämligt då vi vet att mycket från havererade flygplan hamnat hemma hos folk. Det vill vi gärna se mer av!

De delar som 2008 bärgades från Sitasjaure är tänkta som en fortsättning på ”nosprojektet”. Här fanns, förutom bombrum, en bit av radiorum och innervingar med motorfästen samt landningsställ, även ramen till nosdelen som vi saknat. Ramen är en ”livsviktig” del som utgör ihopsättning av nos och kropp.

På bilden ser man den rundade ramprofilen som var så viktig

Väl hemma skulle bombrummet avskiljas från vingbalkarna. Först måste dock de 8 bombfacken bortmonteras innan de fyra mycket grova koppelbultarna kunde tas bort.

Bombfack

Bombrummet bortmonterat

När bombrummet lyftes kunde ett nummer avläsas på vingbalken. 2501, det nummer som i alla år figurerat som flygplanets werknummer. Numera vet vi att detta flygplan hade werknummer 6830 och är en Heinkel He 111 av typen H-3 medan 2501 i så fall skulle ha pekat på modell P-2. Vingen kan gott ha varit ämnad för en P-2 (byggdes parallellt med H-modellen under en tid) men överförts och ändrats från Daimler-Benz DB 601 till Junkers Jumo 211D-1 motorer. Det kan även tänkas att ett vingbyte skett i fält med en konvertering till Jumo-motorer vilket är det mest troliga. Gamla lagningar finns under skalplåten.

Den frilagda mittre vingsektionen med motorfästen och landningsställ

Nummer 2501 påmålat på vingbalken

Bombrummet fraktades till Sunes verkstad. Här startades omedelbart med att se hur dessa bitar, från tre olika Heinkelmaskiner, skulle stämma ihop. Tysk precision och Sunes ”blick” gjorde att det behövdes ett minimum av justering.

Efter denna första inpassning borrades all trasig plåt bort och även alla spant som var skadade, förmodligen av ismassornas härjningar genom åren. Här uppdagades att ”folk” sågat av och tagit bitar av både balkar och spant.

Bengt Hermansson monterar bort trasig plåt från bombrummet

Med skalplåten borta ser man de svårt deformerade spanten och balkarna

Sune sätter ihop fästramen och förbinder den med fästena på nosdelen. Han får även byta plåt på nederdelen av ramverket eftersom det var förstört dels av själva buklandningen men också det senare släpandet av vraket upp på stranden.

Den färdiga gavelramen som Sune knackat fram med hjälp av tillverkade mallar och sträck/krympverktyg

Här är gavelramen monterad och den passade perfekt

Den mycket medfarna bakkroppen hängs upp i en jigg. Här får den hänga uppspänd i väntan på restaurering.

Den bakre sektionen från Sitasheinkel'n står nu på tur

Ingvar Johansson hakar på den sista stroppen i jiggen, som han byggt

Cockpitdel och bombrum provmonterades och befanns passa ihop

Alla spant och balkar är reparerade, inget är nytillverkat

Mycket ”krut” kommer att läggas på att färdigställa själva cockpitdelen med all utrustning för att vi skall kunna ställa ut den. I de maskiner som hittills ingått i projektet har, som sagt, väldigt lite av den ursprungliga utrustningen varit kvar. Inga paneler, instrument, spakar och annat som behövs, allt detta får sökas på annat håll. Svåra saker som vi hoppas få hjälp med av flyghistoriskt intresserade som eventuellt har koll på var sådant kan finnas.

Invändiga detaljer i cockpit som vi fått tag på och restaurerats är hittills bl.a. befälhavarens stol, syrgasapparater, några reglage samt rodermaskin och huvudkompass.

Reglage, spanarstol, Mg-magasin och infästning för förarstol i cockpit

Elektrohydraulisk rodermaskin

Huvudkompass med pejlantenn

Heinkel He 111:ans motorer är naturligtvis viktiga i sammanhanget. Vi har under flera år samlat på oss en del haverimotorer som sammantaget kan ge oss delar till två kompletta Jumo 211D-1 motorer. En del ingående delar har restaurerats som t ex insprutningspump, kompressor och startmotor. Cylindertoppar med vipparmsbryggor, ventiler och kamaxlar är under behandling.

bränsleinsprutningspump från Jumo 211

Mer om detta finns att läsa i del 4 (Jumo 211 projektet)...

De av Sune reparerade och färdiga spant och sektioner i den påbörjade restaureringen av bakre sektionen på Heinkelkroppen

Har i augusti 2012 varit och tagit lite nya bilder på Heinkel-projektets fortskridande.



Foto Bengt Hermansson

Under besöket fick vi även se detta.

Radiopejlen färdigrenoverad och återställd. Foto © Bengt Hermansson

Färdiga spant monterade mot bukgondol höger sida

Färdiga spant monterade på vänster sida

Färdiga spant till ej monterade till höger sida

2015-05-05

Här är lite rykande färska bilder från Sunes verkstad.
Plåtarna med föstramar, för ryggskytten, är på plats
Undre skyttegondolens övre sidor (med små fönster), vänster och höger är på plats liksom delar av bakre Mg-installationen.
Den börjar bli lång. Flygkroppen är nu drygt 8 meter. Det är dock bara hälften (16.4 m)

2015-10-14

Har varit hos Sune och tagit färska bilder.
Rodermaskinen är på plats likaså omställningsmekanismen för flapsen.
Bakre nedre ramen för skyttekupolen likaså.

2016-01-03

Allan och Sune kämpar med rekonstruktion av instegs/vapen-gondolen (Sterbebett = Dödsbädden) under flygkroppen.

2016-10-03

Restaurerade syrgasflaskor på plats i bombrummet

2017-06-01

1H+DN var utrustad med flera ovanliga tillbehör. Bl.a. var planet avsett för katapultstart.
Själva kroken hittade vi på stranden av Sitasjaure och först senare upptäcktes i handböcker var kroken skulle sitta.
Allt passade perfekt. Denna utrustning kom aldrig i användning då tyskarnas byggen av Hangarfartyg skrinlades. Ett annat flygplan som var ämnad för Hangarfartygen var Messerschmitt Bf 109 T (T för Träger).
Dessa hamnade också i Norge och flög först i Trägergruppe 186 som i juli 1940 övergick i JG77.